den harmoniska öfverensstämmelse hvarpå Europas fred och framsteg så väsentligen bero. Det är äfvenledes lyckligt för Spanien att det fått tillfälle att inom sig sjelft ordna sina egna angelägenheter, erhållit frihet att, ohindradt af utländska elementers inverkan, genomarbeta sitt eget öde, samt slutligen fått utrymme att visa hvad det är gjordt af och hvad det duger till. Viönska detta land upprigtigt framgång, men vi kunna ej särdeles sanguiniskt förespå den. En förändring har blifvit absolut oundgänglig, och knappt kunde här en förändring blifva en försämring; men vi frukta att hela systemet af spansk förvaltning, organisation och finansväsende är så ini hjertroten murket, att år af strider, lidande och förvirring måste förgå, innan ett bättre sakernas tillstånd kan utveckla sig, eller nationen hinna en hamn efter stormarne, och att den endast genom många pröfningar kan finna lycka och fred. Sannolikt har ej sedan medlet af sista århundradet funnits ett hof af så lågsinnadt, smutsigt och förtvifladt förderf som det spanska under de sex eller sju sista åren. Enkedrottningen, förslagen och samvetslös, ursinnigt slösande och omättligt girig, fiken efter mak?, fiknare efter nöjen, fiknast af allt efter penningar, sent omsider vigd vid sin älskare, en gardeskapten af låg härkomst, med hvilken hon hade en hel legion af barn; denna enkedrottning hade, sedan hennes förmyndarregering slutat med dottrens fullmyndighet och förmälning , utöfvat ett allsmäktigt och förderfligt inflytande på regeringen. Hon förblef ännu alltjemt mäktig, indirekt eller direkt. Hennes öppna inflytelse utbyttes mot sängkammarintrigerna, hennes förnämsta ögonmärke vid båda var att genom allt möjligt slags vingleri och korruption skrapa ihop penningar för sin odåga till man och sin oäkta afföda. Hon var liksom ett frätsår, tärande nationens innersta lifsmärg. Hennes paats var en härd för alla slags vinglerier, och .hon spelade i alla europeiska fonder. Hon hade aktier i alla kanaler, jernväger och bergverk i Spanien. Med ett ord, ett otroligt inkomstbelopp, våldsamt afpressadt den utarmade nationen, gick att föda hennes omättliga snikenhet. Statsförvaltningen utsvältes för att familjen Rianzanares måtte gödas. Detta var den omedelbara, brådstörtande orsaken till revolutionen, ehuru andra anledningar hjelpte till. Af den unga drottningen blef i det närmaste hvad man kunde vänta af en sådan moder. Hennes uppförande kunde ej vara sämre än det blef, men hon har mycket som talar till hennes ursägt. Till följe af en hårfin och illistig intrig, uppgjord mellan Ludvig Philip och Christina, förmäldes hon med en idiot omöjlig för äkta ståndet, och hon hämnade sig så, som qvinnan under sådana omständigheter och med sådana exempel för ögonen vanligen hämnas. Skandalerna från hofvet stötte till och med en slapp och sedeslös nation för hufvudet; folket kände sig plundradt och vanäradt, Den ena gunstlingen efterträdde den andra, och alla hade de blifvit öfverhopade med rang och rikedomar; naturligtvis kunde ej ens i Spanien sådana saker fort ara utan ogillande och opposition, ty det fanns då ännu cortes och en press. Det blef då nödvändigt att sätta kafleimunpå den sednare och göra de förra så vanmäktiga som möjligt. Följaktligen harrcgeringen under många är sträfvat till absolutism och militärvälde; allt öfvermodigare kunc tar, allt ovärdigare ministrar trädde sucocs ft i spetsen för regeringen, och alla, som till iölje af afund eller patriotism kunde göra motstånd, blefvo afskedade eller landsförviste. Sartorius hade nära nog fullbordat hvad Narvaez hade börjat, då folkets och de motspänstige officerarnes tålamod var till ända, och revolutionen utbröt sistledne Juni. I förstone var det endast en militärisk rörelse som börjades af general ODonnel. Den stora massan af nationen, ehuru benägen nog för en förändring och ingalunda missbelåten med att se en berömd krigare vid statsrodret i stället för en föraktad minister, kände icke något lifligare intresse för insurrektionen, hvars undertryckande då icke syntes osannolikt. Men icke förr proklamerade ODonnel sin föresats att återupprätta ett verkligt parlamentariskt styrelsesätt, och att rensa hofvet från de gunstlingar och blodsugare som besmittade det; icke förr lofvade han återställandet af 1837 års konstitution och upprättandet af nationalgardet; icke förr gjorde han ögonskenligt att det var en revolution som åsyftades, och icke blott en öfverflyttning på andra händer af den missbrukade makten; och, framför allt, icke förr slöt sig till honom Espartero, nästan den enda man till hvilken Spanien satte något förtroende, förr än, i alla delar af landet alla klasser ställde sig under hans fana, och hofpartiet störtades nästan utan blodsutgjutelse eller motstånd. EX första ögonblicket fordrade folket att den stora gemensamma fienden och kräftsåret, drottning Christina, skulle straffas och tvingas att Etergifva åtminstone någon del af sitt orättfångna gods, men man kom snart underfund, icke blott att en ransakning skulle medföra vådor och besvär, utan äfven att hon skulle blifva mer skadlig i Madrid än hon kunde blifva såsom landsflyktig; man lade derföre beslag på hennes förmögenhet och lät henne sjelf undkomma till Portugal. Men äfRR RR RÅR RER — anvelägenheter: jag har icke åtagit mig det