Aftonbladet – 16 november 1854, sida 1

baka sedan mrs Pegler slutat, tilltalade mr Gradgrind denna illfundiga gamla qvinna. Jet förvånar mig, min fru, anmärkte han med stränghet, satt ni på edra gamla dagar kan ha den oförsyntheten att kalla mr Bounderby er son, sedan ni behandlat honom så onaturligt och omenskligt. Jag varit onzturlig! utbrast den stackars gamla mrs Pegler. cJag varit omensklig mot min kära gosse l Ja nu, då han arbetat sig sjelf upp till välstånd, kallar ni honom er kära gosse, Svarade mr Gradgrind; men han var er väl lagom kär, när ni öfvergaf honom i hans barndom och öfverlemnade honom åt en försupen mormoders råhet., Jag öfvergifvit min Josiah! ropade mrs Pegier och glog ihop händerna. Gud förlåte er era syndiga tankar och ert fört:! mot min stackars mor, som dog i mina armar förr än Josiah blef född. Gud låte er få lefva att ni må kunna ångra hvad ni na sagt, sir!) Hon yttrade sig med sådant allvar och värdighet i sin harm, att mr Gradgrind, förfärad öfver den möjlighet som nu började visa sig för honom, i en mildare ton sade: Nekar ni då, min fru, att ni lemnade er son att — bli uppfödd i rännstenarne? Josiah uppfödd i rännstenen! utbrast mrs Pegler. Nej, sir, nej! Ni borde blygas, sir, att säga något sådant. Min kära gosse vet och skall också låta er veta, att ehuru han är kommen af simpla föräldrar, han dock är kommen af föräldrar som älskade honom så högt de någonsin kunde och aldrig ansågo det tungt att knappa af för sig sjelfva, på det han måtte få lära sig skrifva och räkna och läsa i bok, och hemma har jag hans böcker, som kunna visa det, ja det har jag! — sade mrs Pegler med harmsen stolthet. Och min kära gosse skall också låta er veta, sir, att sedan hans goda far dött, då han var åtta år gammal, kunde också hans mor arbeta och spara, som det var hennes pligt och hennes glädje och hennes stolthet, för att hjelpa honom fram i lifvet och få en