Aftonbladet – 16 november 1854, sida 1

Kalla ned mr Bounderby ! ropade mrs Sparsit. Rachael, ni vet hvem den här qvinnan är? Det är mrs Pegler,, sade Rachael. Jag skulle tro så med! utbrast mrs Sparsit triumferande. Kalla ned mr Bounderby. Gån åt sidan allesammans! Nu tillhviskade henne gamla mrs Pegler ett par bönfallande ord, i det hon drog schalen tätare öfver hufvudet och sökte undgå att bli sedd. Jag har ju sagt er tjugo gånger under vägen, sade mrs Sparsit högt, att jag inte släpper er, förrän jag lemnater i hans egna händer., Nu visade sig mr Bounderby, åtföljd af mr Gradgrind och valpen, med hvilka han ofvanpå hållit en öfverläggning. Vid åsynen af detta objudna sällskap i sin matsal såg mr Bounderby mera förvånad än gästfri ut. ,Hvad är på färde? mrs Sparsit, madame?, Sir,, förklarade denna nobla qvinna, jag tror mig vara nog lycklig, att kunna öfverlemna ät er en person, som ni ifrigt önskat att få i edra händer. Lifvad af min önskan att kunna Vita ert tryckta sinne och med ledning af de upplysningar Bachael gifvit om den delen af landet der det var att förmoda att hon uppehöll sig, bar jag varit så lycklig att kunna hitskaffa denna person. Jag behöfver väl ej säga att det skett helt och hållet mot hennes vilja. Det har icke varit utan möda som jag lyckats häri. Men möda i er tjenst är för mig en glädje, och svält, törst och köld en verklig njutning., Här tystnade mrs Sparsit, ty mr Bounder bys ansigte visade en högst utomordentlig sammansättning af alla färger och uttryck af misshag, då nu gamla mrs Pegler framställdes för honom. Hvad är meningen med det här, mädame?, ljöd hans högst oväntade och förbittrade fråga. i Jag frågar er ännu en gång madame, hvad är er mening med det här ? Sir utbrast mrs Sparsit med matt stämma. Hvarför blandar ni er i saker hvarmed ni I icke har att göra, madame ? dundrade Boun