Aftonbladet – 15 november 1854, sida 2

AVVIAGN 202 EL pel VECRUI SCUAal INCUUCIaUC vi i vår utrikes-afdelning några strödda utdrag af engelska korrespondenters berättelser om ställningen på Krim näst efter Almaslaget, om marschen till Balaklava och om de allierades ankomst til: denna stad. Vi hafva nu framför oss fortsättningen af. dessa skildringar, omfattande första hälft n af Oktober månad och redogörande dag för dag såväl för fortgången af förberedelserna till anfallet mot Sebastopol, som för tillståndet inom den engelska hären under denna tid och för de anfall ryssarne tid efter annan gjort för att oroa de belägrande och omintetgöra deras arbetens Hvad som rörer dels ställningen i sin helhet, dels de vigtigare af de förefallna striderna, är emellertid våra läsare redan bekart genom efterhand meddelade depescher och rapporter. Då vi nu gå att lemna några utdrag af ifrågavarande skildringar, vilja vi således, så vidt sig göra låter, utesluta det rent strategiska och hålla oss till sådana omständigheter oeh detaljer, som, då de förtäljas af ögonvittnen, till hvilkas utsago man synes kunna sätta fullt förtroende, äro egnade att gifva den mest klara och lefvande föreställning om en af tidehvarfvets vigtigaste händelser och om de förhållanden, under hvilka densamma utvecklar sig. Det är visserligen sannt, att fransmännen taga en lika vigtig och afgörande del i det stora foretaget som engelsmännen, och enahanda skildringar från detfranska lägret som från det engelska skulle tvifvelsutan vara af stort intresse. De franska bladen innehålla väl också åtskilliga korrespondensmeddelanden från Orienten, men man behöfver blott erinra sig den skilnad som eger rum i afseende å yttranderättens frihet uti de båda förbundna länderna, för att inse, att de franska brefskrifvarne alldeles icke kunna yttra sig med den oförbehållsamhet, som ensamt borgar för uppgifternas trohet, gör dem till sanna uttryck af den inom hären rådande ) stämningen, och dymedelst skänker dem deras mest fängslnde intresse. Det skall nemligen icke undfalla läsaren, att de engelska korrespondenterna utan omsvep framlägga de klagomål, hvartill de anse sig befogade, -såväl i afseende på operationernas ledning, som öfver det sätt, hvarpå man sörjer för truppernas behof och säkerhet. Sådana klagomål skulle naturligtvis icke, äfven om fog dertill förefunnes, kunna under närvarande förhållanden frambäras af den franska pressen. I mycket måste dock förhållandena inom de båda härarne vara hvarandra lika och den enes historia äfven vara den endres. Likväl, om vi för ögonblicket hålla oss uteslutande till de engelska berättelserna, skola vi icke underlåta att komplettera dem med uppgift:r från fransmännens sida, då lämpliga materialier dertill erbjuda sig. Men vi börja vår redogörelse med följande dagboks-utdrag: Den 3 Oktober. Red in till Balaklava. Vid sjelfva inträdet i staden passerade jag en död häst, som låg obegrafven, spridande kring sig en förfärlig stank; men de förbigående päskynda blott sina steg nägot raskare eller taga en liten omväg. Det synes tydligen att ingen anser sig pligtig nedgräfva det döda djuret. I den män man nalkas Balaklava tilltager trängseln på vägarne allt mer och mer; män, gående och kommande frän skeppen och frän högqvarterets olika byräer, fylla vägen. Belägringskanoner och skeppskanoner föras i land. Allt är verksamhet och brädskande rörelse, undantagandes uti sjelfva den lilla stadens öfvergifna bodar, hvilkas fönsterluckor ännu fortfara att vara väl tillslutna. Högst få förnödenheter kunna erhällas från transportskeppen; de som ligga i hamnen ha nästan blifvit dränkta af besökande, och skeppens stewarder ha begagnat sig af tillfället och betingat sig rigtiga hungersnödspriser i utbyte mot det obetydliga de kunnat undvara af matoch dryckesvaror. Brefskrifvaren nämner nu huru han på återvägen passerade den första franska divisionens förträffliga sjukvårds-attiralj, hvarpå en beskrifning meddelas, och yttrar han med anledning deraf: Den dag torde kanske randas, då vårt eget land kommer så långt i upplysning, att det söker ästadkomma en, om än anspråkslös, imitation af dessa sjukvårdsinrättningar; ty intilldess sådana anstalter för de sjuka och särade kunna föras dit der de behöfvas — d. v. s. med de sjuke och sårade i fält — gjorde man bättre i att föra krig endast der, hvarest hittills de utlofvade förbättringarne i den sjuke britiske soldatens behandling existerat, nemligen i underhusbetänkanden och på papperet. Den 4 Oktober. Det har regnat häftigt urtder natten, men morgonen är vacker. Då man för ett par dagar sedan vände sig till chefen för lätta divisionen med begäran om tält för trupperna, emedan folket började försvagas och det var sannolikt att sjukligheten skulle tilltaga, så svarade han: Låt mig icke veta af några svårigheter. Men svårigheten har kommit uti det förökade sjukantalet, och tälten, som befinna sig på transportskeppen vid Balaklava, skola nu föras upp. Två tält på hvarje kompani skola i e. m. utdelas och flera komma snart att erhållas. Här följa några detaljer om truppernas uppställning, hvarefter brefskrifvaren yttrar: Förbindelsen mellan den styrka som står i sigte af Sebastopol och vär operationsbasis vid Balaklava är betryggad genom detascherade kavalleriafdelningar. I allmänbet kan man säga, att de förenade armeernas ställning bildar en triangel, hvars bas sträcker sig längs höjderna på södra sidan om Sebastopol från vester till öster, medan de tvenne sidorna sträcka sig från dessa punkter, för att mötas i en vinkel vid Balaklava. Icke längt från lätta divisionen är ett läger af 500 sjömän. (Lätta divisionen stod. dä den andra från engelsmännens venstra flygel, hvilken stödde sig på fransmännens högra.) De synas högeligen förtjusta att ha fått komma i land, och skämta mycket öfver att de blifvit soldater. De arbeta skarpt med kanoners uppdragande, så skarpt, att de i sin ifver mer än en gång sätta eld på hjulaxlarne. Deras sänger genljödo genom lägret i går afton, och då man vandrade blaod deras tält kunde man taga dem för ett stort pie-nic sällskap. Ett anvat lika starkt läger af sjögastar befiones närmare Balaklava. Alltemellanät under loppet af e. m. ha nägra bomber och kulor blifvit kastade från staden, som det synes för att oroa våra fältvakter, men de ha i ailmänhet slagit ned utan att göra någon skada. Några te-rationer utdelas icke mer af kommissariatet, enär dess förråd af denna vara blifvit uttömdt. Kaffe utdelas i stället, men i obrändt tillstånd, och då folket icke har något annat än locken på sina fältflaskor att bränna det uti och inga andra medel att derefter mala det än mellan tvenne stenar, få blir den dryck som deraf erhälles ingalunda den me:t välsmakande eller närande. I Almaslaget blefve en stor del af fältkittlarne, hvilka karlarne buro bakpä sin packving, antingen bortskjutna eller bortkastade. Olägenheten vid att bära faltkitteln härrör mer af sättet hvarpå han bäres än af dess tyngd, ty deriges nom att den, fästad bakpå packningen, kommer så längt bakåt, nödgar den karlen att under marschen AA der HAr