268 a UCtlover. Nn Detydlig truppstyrka säges natva ryckt in i Sebastopol. Ryssarnes styrka, stående inom stadens murar eller lägraude omedelbart utanför, upp: skattas frän 40 till 50,000 man. Större och mindre sällskaper ses oafbrutet lemna staden. Man förmodar att det är militärernas familjer oller delar af den civila befolkningen. Vid uppstigandet på en höjd framför 4:de divisionens läger, och hvarifrån man har en god utsigt öfver staden och hamnen, ser man en kår af ryska trupper uttåga genom vestra stadsporten, i närheten af det 50-kanonsbatteri som afslutar muren på den sidan. De kasta ut sin förpostkedja och rycka fram längs raden af höjder vid kusten och emot en punkt der fransmännen hålla på att kasta upp nägra fältverk. Styrkan synes utgöra omkring 1500 man infanteri och ätföljes af en liten kavalleriafdelning och 2 kanoner. Efter att ha framryckt omkring en engelsk mil, tända de eld på några byggnader på höjdsluttningen mot hafvet, och sedan de skickat nägra kulor i riktning mot franska lägret, draga de sig åter tillbaka. Vi förmoda att byggnaderna stängt utsigten från befästningarne i riktning mot franska lägret, och att deras förstörande var ändamälet med utfallet. Lord Raglan och högqvarteret ha lemnat Balaklava och slagit sig ned halfannan eng. mil derifrän, på vägen till hufvudlägret. PDödsfallens antal tilltager dagligen i generalhospitalet och i staden, hvilket är ganska naturligt då luften kännes ytterst förpestad. — Kolerafall inträffa äfven i lägret, hvarest är rädande en allmän benägenhet för diarrhe, tärande febrar och förslappning. . Ur ett annat bref, skrifvet samma dag, den 5 Oktober, hemta vi följande utdrag: Vi ha tagit i land 100 belägringskanoner (hvilket är allt hvad vi beräknas behöfva), och dessutom 30 kanoner från fiottan. Ingeniöroch artilleriförrädsskeppen ha lossat sina förråder; stranden och gatorna i Balaklava ha under de sednaste dagarna varit uppfyllda med dromedarkärror och andra fordon, lastade med hackor, spadar, krut, kulor och bomber — sistnämnda tvenne artiklar ämnade för import i Sebastopol. Tusen sjömän ha blifvit förda i land för att servera skeppskanonerna, göra praktiska experimenter med lankasterpjeserna, och, sedan de hjelpt till att göra en bresch, äfven hjelpa till att bestiga den. Ingeniörer och artilleriofficerare hafva i alla riktningar rekognoscerat den terräng på hvilken de ha att operera, och de ha dervid på det hjeltemodigaste trottsat ryssarnes kulor och bomber. Vid valet af plats för batterierna hafva de träffst p den mest tjusande belägenhet — säsom deras förra vackra moititer på Woolwichoch Chatham balerna skulle säga — en position, skyddad på en betydlig sträcka, hvilken beherrskar Sebastopols inre hamn der skeppen ligga, och hvilken gör det möj ligt att läta ett och annat af dessa skepp göra luftsprång, då de alla äro inom häll för vära bomber. Förträffliga positioner ha äfven blifvit funna för de öfriga batterierna, och det pästäs med visshet, at sedan dessa batterier en gång blifvit uppförda, skola tornen och befästningarne icke länge kunna hälla ut. Men olyckligtvis äro batterierna icke uppförda, och ehuru hvarje natt under de fyra sista dygnen sagts vara bestämd för den vigtiga operationen att först börja uppkasta jord, har dock allthitintills ingen jord blifvit uppkastad. Jag har gjort mig mycket besvär för att finna ett godt och giltigt skäl till detts uppskof, men till min blygd mäste jag tilstå att de svar jag fätt gjort mig rent af konfys. Nägra sade, att igeniörarbetena icke kunde börja förr än alla hackor och spadar blifvit framförda till lägret, medan det för mitt profana omdöme syntes som om hälften af dem varit mer än nog att börja med. Enahanda förhöll det sig med artilleriförråderna; alla kanoner borde vara framförda, och all den ammunition som behöfdes för en mänad eller sä bortät skulle fin nas upplagd i sina staplar innan man vägade göra nägra förberedelser till uppkastande af ett tolf-kanonsbatteri, som man ansäg ej skulle beböfva vara i verksamhet mer än nägra få dagar. Vanligt sundt förnuft skulle säga: Öppna er eld sä snart som möj ligt och lät andra hälften af edra förräder föras fram medan ni förbrukar den första. Men hvad ba konstens reglor och den högre vetenskapligheten att göra med vanligt sundt förnuft? Det är dock icke mer än billigt att tillägga, att det äfven fanns officerare med mindre höga anspräk, hvilka sade, att det icke fanns nägot skäl hvarföre arbetena icke blifvit .började, utom att inga ordres derom blifvit gifna. Och inga ordres hade blifvit gifna, emedan lord Raglano icke varit ute. Men jag hör att lord Raglan är ute i dag, och hvad mer är, att han kommer att förblifva ute och taga sitt högqvarter i ett landthus omkring en eng. mil från Balaklava. En hvar förmodar säle des, att ordres äro utfärdade eller komma att utfärdas, och att instundande natt är bestämd att börja arbetena för de första verken emot Sebastopol. Det är verkligen hög tid att nägot blir uträttadt, ty vädret, som alltid hitintills varit herrligt, ger oss tydliga varningar om ett omslag. Ehuru dagarne varit klara och soliga, ha de två sista nätterna varit kyliga och stormiga, äfven i denna skyddade vrå bland klipporna (i Balaklava), och under några tim mar hvardera natten har.det regnat med en häftighet, som kom en att rysa för dem bland vära stackars kamrater, hvilka ännu nödgas bivuakera utan tält. En stor mängd bland dem befinner sig ännu i denna föga afundsvärda belägenhet; ty ehuiu tälten äro förda i land, sakna vi medel att transportera dem upp till lägret. Alla kärror och fordon, som kunnat öfverkommas under de sednare dagarna, hafva tagits i anspråk för ingeniörernas och artilleriets räkning, emedan framförandet af alla förråder är af högsta nödvändighet. Såsom jag redan nämnt, räder på denna lilla stads tvenne gator en ytterlig trängsel, och den dubbla raden af fordon af alla slag, der de långsamt röra sig framåt eller plötsligen blifva stillastående dö någon eller nägot stänger vägen, erbjuder en miniaturbild af rörelsen och tumultet och den pinsamma stagnation som stundom uppstär på Londons hufvudgator midt uppe 1 den lifligaste årstiden. Denna morgon, då en dylik stagnation räckte hela fyra timmar, derunder ej en enda kärra kom ur stället, kunde jag verkligen icke låta bli att tänka på LudgateKills gränder och Cheapsides Via Mala. De stagnationer, som just nu hindra operationernas fortskridande, förorsakas emellertid visserligen till en delaf den stora trängseln af fordon, men hufvudsakligen äro de en följd af den obetänksamma klemighet som karakteriserar våra relationer med czarens undersåter. För många år sedan, medan ännu Balaklava befann sig i sitt naturliga tillstånd af en liten hamn och fiskeläge, fick en excentrisk balaklavabo i sitt hufvud att uppföra ett visst skjul eller stall utmed sitt hus, på så sätt att det inkräktade på hufvudgatan och gjorde henne trängre. Det är detta skjul som förorsakar åtminstone hälften af uppehållen. De officerare, som ha uppsigten öfver lossningen af kanoner och förråder, ha begärt tillstånd att få rifva ned ifrågavarande skjul. Men de fingo det besked, att de gjorde bäst uti att låta det stå i fred. Ty det är en gällande regel, att invånarnes egendom skall respekteras, och stränga ordres äro utfärdade mot dem som afsigtligt göra någon skada. Och dä detta nu er gång är vär grundsats, fär skjulet siä der på Balaklavas hufvudgata och hindra våra operationer åtminstone ett par timmar om dagen. Om vi önska vara milda och rättvisa ända till pjunk, hvarför betala vi då icke egaren dubbla eller tredubbla värde: för hans skjul och skaffa det ur vägen så fort som möjligt? Tjugo pund skulle undanrödja hindret och göra den arma balaklavaren till den rikaste mannen i hela sin slägt. Och i sanning, just nu är hvarje timma värd sina hundra, sina tusende pund. Såsom ett motstycke till denna anekdot har jag ati tillägga, att de imnärheten af staden kamperande trupperna, af nattkylan blifna likgiltiga, tagit sig för at: rifva ned några af de öfvergifoa husen på höjden af kullen och begagna trävirket att hålla vid makt sina eldar och koka sina rationer. Stackars gossar! blefve de upptäckta, hade de att undergå det strängaste straff; men, hvem kan vara grym nog att upptäcka a lad hafnundantan mm Änka HÅ LA