METTE ANTTI SOATTOES 7 T NRe ARR S skada Bruno och föranleda hans skiljande från tjen sten, med bitar af en spansk fluga, den han funniti cellen, på handen uppdragit blåsor, hvilka han derefter förvärrat medelst pöläggande af sillskinn samt håndens surrande med ett hängsle. En månad derefter, eller den 23 September, har Längström ytterligare infunnit sig vid kommendantsförhör, der han uppgifvit att han skulle hafva blifvit förledd af presterna Carlen och Hejmer, att emot vaktknekten Bruno anföra klagan för det uppgifna våldet, ehuru det icke så tillgått, hvarföre och då L. icke kunde bafva de fördelar af anklagelsen, och icke erhålla det understöd till sannolik bevisning, som de (presterna) lofvat, samt den ene presten brotrest och den andre ämnade resa, han funne lämpligast att återtaga angifvelsen. Af denna troget efter handlingarne refererade promemoria framstå följande bevista eller erkända förhållanden: : Att straff-fången Långström den 22 sistl. Juni på kalle!se infunnit sig hos förste vaktknekten Bruno, i ändamål att afgifva närmare bekännelse om en stöld, för hvilken han var misstänkt ; att han vid inträdet irummet rusat på Bruno och fattat honom i halsen; att vaktknektarne Roos och Kanazler lösgjort honom från Bruno; att Långström derefter blifvit bunden och satt i krump, samt slutligen att han omkring 2 timmar innevarit i Brunos rum, der eld varit upptänd i kakelugnen. Vidare är det af Bruno erkändt, att han samtalat med Långström om den ifrågavarande stölden, men derpå icke erhållit tillfredsställande besked; äfvensom det synes sannolikt att någon skada å handen blifvit vid detta tillfälle L. tillfogad. Deremot är det ännu icke bevisadt att fängslandet skedde för att förmå fången till bekännelse, likasom ransakningen i så måtto är anmärkningsvärdt ofullständig, att, sedan både Bruno och Roos erkänt att fången Kanzler verkställt fängslandet, denne, som vid första ransakningstillfället ställt sig fullkomligt okunnig om sista tilldragelsen, derefter hvarken blifvit af åklagaren tilltalad eller ens upplysningsvis hörd, samt Långström ej heller tillfrågad huru härmed förhöll sig, då nemligen denne alldeles icke uppgifvit att Kanzler tillfogat honom någon misshandling. Utom det i alla civiliserade länder oerhörda missbruket af den disciplinariska myndigheten inom fängelserna, att fångar, för aftvingande af bekännelser eller hvilka andra ändamål som helst, underkastas en tortur af så svår beskaftenhet som den ofvan omförmälde krumläggningena jemte bränskadorna å handen, i hvilka den efter uppgift i Långströms cell funna (!) spanska tlugan skulle haft någon del, finnas såled:s, såsom läsaren sett, tillräckliga skäl för en ny behandling af detta mål. Orsaken till Långströms återtagande af sin första uppgift är så mystisk och derom hviskas så underbara saker, att det vore väl om äfven i detta afseende några upplysningar kunde vinnas. Rådhusrätten har sedermera medelat utslag i målet och dervid funnit någon bevisning icke hafva förekommit derom, att Långström upphemtats till expeditionsrummet eller sedermera underkastats något pinande för att förmås till bekännelse af stölden, hvaremot Bruno för det han såsom vid tillfället förman och befälhafvare tillåtit L:s bastande och bindande samt qvarhållande i sådant fängsladt tills:ånd utan att visas kunnat att sådant varit oundgängligen nödvändigt i följd af någon af L. befarad vidare vådsamhet, blifvit af rådhusrätten fälld, jemlikt 6 kap. 14 8 af 1798 års krigsart:iklar att vara sin vid Warbergs strafffängelse innehafvande vaktmästartjenst förlustig. Och har Långström för sin förgripelse mot Brunos person under åberopande af samma lagrum, ålagts 14 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Justitiekans!ersembetet lärer dock på begäran af fångstyrelsen hos Göta hofrätt öfverklagat detta utslag i ändamål att få saken utställd till ny ransakning. Vi vilja önska att ett ombud dertill måtte förordnas med tillräcklig kraft och allvar, för att bringa litet ljus i detta egyptiska mörker. Hos den betydliga mängd af personer som innevarande år såsom badgäster besökt Varberg har denna sak, äfvensom öfriga förhållanden i afseende på fästningen och fångarnes behandling väckt den lifligaste uppmärksamhet. En vidsträckt cirkulerad tidning (Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning) har med prisvärd oförskräckthet framlagt en berättelse om saken, grundad, såsom det blifvit för oss uppgifvet, på tvenne aktningsvärda mäns skriftligt uppsatta och med namnens underskrift bestyrkta species facti, hvilken i nästan alla delar öfverensstämmer med Långströms första framställning och följaktligen står i uppenbar motsägelse med Långströms sednare bekännelse. Den vidsträckta offentlighet saken sålunda fått kan ej mera afvändas från densamma, och allmänheten väntar med spänd uppmärksamhet på den vidare utvecklingen af saken. RR RR — Till civildepartementet hafva ytterligare inkommit kolerarannorter. dels från landshöf