RIKSDAGEN. PLENA I LÖRDAGS E. M. Presteståndet. Åtskilliga lagutskottets betänkanden förekommo,. hvaribland n:o 52, som föreslär förändrade straffbestämmelser för den som, utan att vara prest, utdelar den heliga nattvarden, och för den eller de som, af sådan -dertill icke legaliserad person, annamma den: samma. Utskottets förslag bifölls. Doktor Sandberg beklagade att i den tid, då eftergift ochett mildare förfaringssätt mot olika tänkande medkristne hade kunnat till kyrkans sköte återföra mången, som nu benämnes förvillad, endast lagens härda språk mot dem blifvit fördt, att staten nu anser sig tvungen vidtaga så stränga ätgärder för att vidmakthålla statskyrkan vid en uniformitet, som för henne tyckes vilja ersätta förlusten af det alltmer bortdöende andeliga lifvet. De följder förslaget skall medföra, torde ej läcge låta vänta på sig, och skaror af till fängelserna sandrande, varmt troende fast villade kristne, sedan de bortpliktat det jordiska goda de egde, skola uppstå som resulta. af ena lag, hvilken ej med kärlek och öfvertygelse, utan med timliga straff vill leda andans och tankens, med den af bäda utgående bekännelsens, fria yttring. Lagutskottets betänkande n:o 51, som föreslår att skogsåverkan hädanefter skail betraktas och bestraffas som stöld. — Riksarkivarien Nordström talade fiera gånger mot detta förslag, som skulle med tjufvens straff och nesa stämpla den, hvilken gjorde sig förvunnen till den här omtalade förseelsen, som af folkets föreställningssätt ej så betraktas. Så längt man går tillbaka i lagstiftningen finnes en skillnad gjord mellan de skapelsens alster som, oberoende af menniskans förmedlande omsorg eller arbete, omedelbart utgår från Skaparens hand, på hvilka alster lagen ej lagt den stränga eganderättsstämpeln, och hvars ej tillätna auvändande alltid mildare varit bedömdt och bestraffadt än violation af de produkter, på hvilka ett speciellt arbete eller omkostnad blifvit nedlagd, och hvars tillegnande betraktas som tjufnad. Under den förra af dessa kategorier Lör skogen, som, utan att något arbete på den blifvit användt, växer fritt och först genom ett sedant arbete får sitt egentliga värde. Mot att nu belägga med tjufsstraff det ej tillåtna begagnande af annans vexande träd, höjer sig talarens känsla, iksom ban anser det allmänna äskådningssättet ej bar så lätt att fatta anledningen till en sädan föränårad lagbestärmning, hvars tillkomst visst kan förklaras af det egna intressets omsorg ait med stränga ansvarsbestämmelser omgärda eganderätten mot den intet egande samhällsmedlemmen, som af eit kallt klimats oafvisliga behof drifves att å annans mark söka medel att skydda sig och de sina frän en härd viaters kalla vindar — att ett sådant tillgrepp af skog för husbehof, skulle skapa mången mot sin vilja till tjuf, anser tal. otvifvelaktigt. Uti detta tillegaande ligger cj heller den causa lucrvm faciendi, somutgör karakteren på stöld. Neka vill tal. ej (och de s. k. sågpatronerna hafva derpå gilvit prof) att missbruk kan ske; men de som göra förseelsen till en spekulation äro värda det strängaste straff. Af de skäl tal. anlört, hemtade han anledning till yrkande af afsiag 4 betänkandet, med hemställan att Rikets Ständer ville bos Kongl. Maj:t begära en författning på gifne grunder med skärpts ansvarsbestämrmelser mot skogsåverkan. Haa yrkade detta, emedan han önskade försvårande af den nu vanliga skogsåverkan, men ej ville att denna förseelse skall draga tjufstraff, med deraf härdytande nesa och förlust af många medborgerliga rättigheter. Doktor Sandberg iastämde. Mot den af hr Nordström uttalade sats yttrade sig prosten Welanier, lektor Sondir, biskop Arnerstedt och prosten Lindberg, hvilka ej kunde gilla de afhonor anförde skäl, kvilka kunde hafva sin tillämpligbet i en tid, då egeudomen ej var så fördelad som nu, då skogen kunde anses tom en res nullius. I många trakter hade skogen hlitvit ea odlingsomsorg, och behöfde således ett större skydd, än som nu af Jagen gifves. Som religionslärare mäste äfven presten ailtid lära att en dylik förseelse vore ett brott mot det sjunde budet, bvarpä tron hos åhöraren ej kunde blifva så tillitsfull, dä den borgerliga lagen, som väl bör vara ett uttryck af scdlighetsbogreppet, lärer annorlunda. Dessa talare yrkade birall. Vid votering afslogs betänkundet och bifölls hr Nordströms förslag med 14 röster mot 10. Flera afgåfvo reservationer, bland hvilka doktor A. Nordström. Lagutckottets betänkanden n:is 52, 53, 54 och 55, samt lagoch ekonomiutskottens n:030, sem behandlar skiftesstadgan, biföllos utan diskussion. it PLENA I GÅR BE M. Ridderskapet och Aden. Bevillaingsutskottets betänkande n:o 31, rörande ökning af tulhnedlen, saluaccisen, postmedlen, siMlata-afgiften och brönviosbränningsmedlen föredrogs punktvis. Tullmedlen äro af utskottet föreslagne alt beräknas t:11 5 200.000 rdr.