var broder till den genom sina resor i SydAmerika kände och i Sverge sedermera bosatte och aflidne C. E. Bladh.) . Från Helsingfors skrifves d. 25 Oktober: Om det äfven är sannt att ett spärradt land, un der bördan af ett krig, till en v så grad lefver på kapitalet, så tvingas det dock af den härda nödvän digheten att undersöka och nlita siva inre hjelpkällor mera än förr, och denna erfarenhet skall ej blilva utan sin nytta, när bättre tider randas. Det som trycker tyngst på rörelsen i det yttre och inre, är icke så mycket -kryssårnes blokad, som har sina luckor, eller ögonblickets bördor, hvilka äro en öfvergående last, som icke fistmera ovissheten om den framtid, som randas, när den snön smälter, hvilken ännu gömmes i höstens moln. Om i denzsa stund uppstode en profet, som, olik alla andra, vore osvikelig och kunde säga till landet: i nästa vär ha vi fred! — då vore ögonblickets trollmakt bruten isamm : stund, en ofantlig tyngd vore vältrad frän hvarje bröst, förlusterna, ehuru kännbara, skulle upphöra att svida, önskningarne, om ock ouppfyllda, skulle draga vexel på bättre tider, yxan skulle däna i alla skogar, hammaren skulle ljuda i alla verkstäder, plogens bill skulle hvässas, intelligensens krafter föryngras, allt skulle lifvas och förfriskas af vissheten att ega en framtid — denna framtid, om hvilken eit manligt folk aldrig förtviflar, men hvilken det är menskligt att frukta, när den står vid horisonten lik en ofantlig lavin, som hotar att krossa och förhärja allt i dess väg. Fredens tankar och sysselsättningar ha likväl i denna stund ätertagit sin plats i den finska hufvudstaden. Ea stor del af militären har afmarscherat; finska, gardet, som väntades hit, är på marsch åt Polen, utan att man känner dess bestämmelseort. Större delen af familjerna :rän landet äro inflyttade, de toma väningarne äro åter befolkade, höstarbetena gå sia gäng, universitelet är öppnadt, studenterna fätaligare än förr, men talrikare än man väntat, och den herrliga studentsån en, frisk som en framtids hopp, begyaner åter ljuda i höstens mörker. Marknaden var som vanligt, en ringa tillöknin : i den marknad, som alla förmiddagar eger rum vid hamnarne och på salutorget.r Kejsaren har befallt att ytterligare 2 skarpskyttebataljoner indelt militär skola uppsättas på de i manifestet af den 23 Juni fastställda grunder. TYSKLAND. . Mellan tysk-österrikiska telegrafföreningen och ryska kabinettet har ett fördrag blifvit afslutadt om befordrande af depescher med elektriska telegrafer. Förhandlingarne härom ha blifvit förda å ena sidan af ryska, å den andra af österrikiska och preussiska kabinetterna. ITALIEN. En korrespondent till ett utländskt blad skrifver om tillståndet i Neapel: Vintern nalkas under de mest sorgliga utsigter för detta olyckliga land. Det mäste ock medgifvas att en del af detta elände bör tillskrifvas den epidemi som hemsökt Neapel. Ingen bekymrar sig om kolerans offer; man vet här ingenting om dessa filantopiska tillställningar och insamlingar som annorstädes organiseras uuder de förmögnare klassernas patronage ; den fullkomligaste likgiltighet råder öfver allt. Ett undantag mäste emel!ertid göras för en person, hvars sjelfuppoffring varit beundransvärd. Det är erkebiskopen af Neapel, kardinal Riario, som bloitställt sitt lif och uppoffrat nästan hela sin enskilda förmögenhet. Också finnas få personer som äro mer populära än han. Himlen vare tack, koleran har dock slutligen nästan alldeles upphört i Neapel och blott några spridda fall inträffa i Abruzzerna och Calabrien. På Sicilien inträffa ännu nägra sjukdomsfall och isynnerhet i Palermo. Ingen stad i Europa har dock lidit så mycket som Messina. Det officielt kända antalet dödsfall är 22,500, och denna siffra är under verkligheten, ty hvarje dag gå auktoriteterna frän hus till hus för att insamla underrättelser i och för dödsfallens konstaterande och de upptäcka oupphörligen nya genom de upplysningar som erhållas af personer hvilka återkommit till Messina. Det ör nemligen bekant att den dag farsoten utbröt i staden, öfvergåfvo auktoriteterna sina embotsrum och följaktligen kunde intet dödsfall inregisireras. Prester, läkare och apotekare voro de första som togo till flykten.