Aftonbladet – 14 november 1854, sida 2

RAKET ETTER hennes återkomst från arbetet, och de hade gedan suttit vid fönstret, der Rachael funnit henne, utan att behöfva något annat ljus att belysa deras sorgsna samtal. Om försynen ej i sin nåd gifvit mig er att tala med, sade Rachael, skulle ögonblick gifvits då jag måst frukta att förlora förståndet? Men jag hemtar hopp och styrka från er, och ni tror ju, att om också skenet är emot honom, han dock skall kunna rentvå sig från alla beskyllningar., nDet tror jag af hela mitt hjertan, svarade Sissy. Jag är så viss, Rachael, att den tro på hans oskuld ni, trots alla nedslående omständigheter, hyser i er själ, ej skall svikas, att jag ej är mer orolig för honom än om jag känt honom i lika många pröfvoår som ni Och jag, goda flicka,, sade Rachael med darrande stämma, har under alla dessa år sett honom på sitt stilla sätt bevisa sig så trogen allt som var ärligt och godt, att jag om han också aldrig mer skulle låta höra at sig och jag sjelf blefve hundrade är, med mitt sista andetag skulle säga: Gud känner mitt hjerta; jag har intet ögonblick upphört att tro på Stefan Blackpool! På Stone Lodge tro vi alla att han förr eller sednare skall bli fri från alla misstankar., pJu mera jag öfvertygas om att man der tänker så, sade Rachael, och ju vänligare jag finner det af er att ni kommer till mig för att trösta mig och tala med mig och visa er i mitt sällskap, oaktadt jag sjelf ännu ej är helt och hållet fri från misstankar, desto mer grämer det mig att jag yttrade mig så misstroget till den unga ladyn. Och likväl — pMen nu misstror ni henne väl inte längre, Rachael ?n Nej, icke gedan jag genom er lärt känna