NN sked och tillade att han icke låtit höra af sig, talade hon i sammma hviskande, ångestfulla ton. Från det ögonblick de utbytt det omnämnda ögonkastet med hvarandra, uttalade de aldrig högt hans namn eller gjorde någon anspelning på honom, ja, de yttrade sig icke en gång om stölden, till och med när mr Gradgrind ledde talet på detta ämne. De två bestämda dagarne gingo förbi, tre dagar och tre nätter gingo förbi, men Stefan Blackpool kom icke och lät ej höra af sig. Den fjerde dagen begaf sig Rachael, med orubbad tro på Stefan, men i den förmodan att hennes bref kunde förkommit, till banken och framvisade det bref hon fått ifrån honom med hans adress i en af de många på sidan om stora landsvägen liggande arbetarkolonierna, sextio mil derifrän. Ilbud ditgändes och hela staden väntade att Stefan Blackpool följande dagen skulle inträffa. Under hela denna tid rörde sig valpen omkring mr Bounderby som hans skugga och understödde honom i alla hans företag. Han var i en orolig, feberaktig spänning, bet sig i naglarne oah talade med en hes, rosslande stämma och svarta, förtorkade läppar. Vid den tid då den misstänkte väntades befann sig valpen på bangården och erbjöd sig att slå vad att han begifvit sig af förr än de som blifvit skickade att,hemta honom anländt och att han icke skulle infinna sig. Valpen hade rätt. Ilbuden kommo tillbaka utan någon Stefan. Rachaels bref hade afgått, Rachaels bref hade blifvit framlemnadt, Stefan Blackpool hade samma timma försvunnit, och ingen lefvande själ hade sedan hört det minsta om honom, Det enda hvarom man ännu hyste något tvifvel var, om Rachael skrifvit ärligt och trott att han skulle komma tillbaka, eller rådt honom att fly. I denna rnunkt-voro meningarine delade.