Aftonbladet – 14 november 1854, sida 1

BISTRA TIDER ). Charles Dickens. Louise kunde ej förebrå henne hennes orättvisa misstanka; hon var så bedröfvad och så trogen sin föreställning om Stefan. Och när jag tänker på,, gade Rachael under snyftningar, att den stackars goseen var gå tacksam och trodde aut ni menade så väl med honom, när jag tänker på att han höll handen för sitt ansigte för att dölja de tårar ni der framkallade — då hoppas jag att detta gör er ondt och det icke af någon dålig orsak. Men jag vet det ej, jag vet det ej! Det är just vackra beskyllningar ni kommer med, mumlade valpen, der han satt orörlig i sin mörka vrå. Man borde kasta ut er genom dörren för det ni inte vet huru ni skall skicka er böfligt. Det hade ni ärligt förtjent. Hon svarade intet och hennes qvärla gråt var det enda ljud som hördes tills mr Bounderby tog till ordet. Ni kommer ihåg hvad ni lofvat att göran, sade han, och det vore bättre att ni tänkte derpå än att stå och tjuta. Ni har rätt, svarade Rachael, torkande sig i ögonen; det gör mig ondt att någon här skulle se mig i detta tillstånd och det skall icke heller vidare ske. Unga lady, då jag läst hvad som blifvit tryckt om Stefan — och hvari är lika mycken sanning som om det blifvit tryckt om er — gick jag straxt till banken för att säga alt jag visste hvarStefan ) Se A.B. n:o 200, 202, 303, 206, 208—210, 213, 215, 217, 220, 222, 227, 229, 233, 235, 237, 239, 241, 212, 246, 248, 249, 253, 255, 257, 260, 261 oci 3.