Aftonbladet – 14 november 1854, sida 1

I pHan hade ännu ej varit borta i åtta dagar, unga lady, sade Rachael, vändande sig med bönfallande stämma till Louise, då han sände mig det enda bref jag fått ifrån honom, och deri skref han att han nödgats söka arbete under ett annat namn. Ja 2å, utbröt Bounderby, han ändrar namn. Aha! Det anses vid domstolarne eljest litet misstänkt, när en oskyldig råkar att ha många namn. Hvad i himlens namn, unga lady,, sade Rachael, i hvars ögon tårarne åter började uppstiga, skulle den stackars gossen göra? Med fabrikanterna emot sig på ena sidan och arbetarne på den andra, önskade han blott att få arbeta strängt i fred och ro och göra hvad han ansåg för rätt. Kan en menniska icke få ha en själ för sig sjelf, en mening för sig sjelf? Mäste han göra orätt med den ena sidan eller med den andra, eller också låta jaga sig som en hare? Jag beklagar honom af innersta hjerta, svarade Lonise, och hoppas att han må kunna rentvå sig för de !cskyllningar man gör honom. Det behöfver ri ej vara rädd för, unga lady. I det fallet kan han vara trygg. Och så mycket tryggare, sade Bounderby, som ni nekar att säga hvar han är. Han skall icke genom min förskyllan vända tillbaka med den oförtjenta skymfen att ha blifvit hemtad, Han skall återvända af egen fri vilja för att rentvå sig och bringa alla dem på skam, som kränkt hans goda namn och rykte, utan att han var här tillstädes och i kunde försvara sig. Jag har berättat honom allt som blifvit gjordt emot honomv, sade Rachael, och han skall vara här sednast inom två dag ro Icke förty skall han, sade Bounderby, om han dessförinnan anträffas, redan förr få