Aftonbladet – 14 november 1854, sida 1

var och för att gifva det vissa och bestämda löftet att han inom två dagar skulle vara här. Jag kunde icke den gången få tala med mr Bounderby, och er bror viste bort mig; jag sökte då att få tala med er, men ni var ej att träffa och jag gick derföre tillbaka till milt arbete. Så snart jag på aftonen blifvit ledig från fabriken, skyndade jag mig att höra efter hvad som sades om Stefan — ty jag är stolt öfver att veta att han skall komma tillbaka och bringa dem på skam — och derpå gick jag återigen till mr Bounderby, och då jag träffade honom sade jag honom allt hvad Jag visste, men han trodde ej ett ord af hvad jag sade och förde mig hit Så till vida är det sannt hvad du sagt, medgaf Bounderby, med händerna i fickorna och hatten på hufvudet. Men det ör ej första gången jag haft att göra med er, godt folk, och jag vet mer än väl, att ni ej dör af brist på ord. Derföre råder jag dig att handla först och prata sen. Du har lofvat att göra något och den enda anmärkning jag för tillfället har att tillägga ör: gör deti pJag har skrifvit till Stefan med den post som afgick nu på eftermiddagen, liksom jag också skrifvit till honom en gång förr sedan han reste, gade Rachael, och han skall vara bär sednast inom två dagar., pHör nu hvad jag säger dig, Du vet måbända icke, svarade Bounderby, patt man emellanåt haft ett vaksamt öga på dig sjelf och att du ej blifvit ansedd alldeles fri för misstankar i den här saken, då man med skäl bedömer folk efter det sällskap de välja. Man har ej heller gömt postkontoret, och hvad jag nu vill säga dig är att intet bref till Stefan Blackpool der blifvit inlemnadt. Hvad som tlifvit af ditt lemnar jag åt dig sjelf att gissa. Kanske mins du orätt och har, när allt kommer omkring, aldrig skrifvit något.