Aftonbladet – 13 november 1854, sida 2

ndamålsenligaste sättet för gödselsamling och kom, postberedning medelst tillvaratagande af den flytande! spillningen, hvilket i ett sakrikt föredrag afhandlades : af täfhogsplöjningens instruktör, landibrukaren O. 1 ffansson i Mosstakan. Blacd kommunala frågor af-;j handlades det sedan förra äret vppskjosna diskussions-) amnet, rörande inrättandet af en sparbank för den arbetande klassen, inom Jernskog, Köla och Skillingmarks socknar. Alla närvarande syntes lifligt iotres-! serade af en sädan inrättnings ko amande till ständ, bvadan beslöts att reglemente, i likhet med de nor-! ska sockensparbankerna, skulle upp as af en dertill i utsedd kommittee, hvarefter ämnet till slutlig behandling i kommer attöfveriemnas till församlingarnes afgörande på I dertill utlyst gällstämma. Medel tiil grundfond kommer genast att insamlas å dertill upprättade subskriptionsiistor. — En annan kommunal fräga, af lika vigt, föranledde en liflig diskussion, nemligen i denna orts olägenhet deraf att den arbetande klassenr i sådan mängd invandrar till Norge vader sommarminaderna, stt der söka betingsarbeten, hvarigenom jordbruket härstädes lider brist på nödigt arbetsfolk. Naturligtvis mäste orsaken härtill sökas deruti, att norrmännen betala högre arbetslön och således, i detta fall, tagit ett steg längre fram än vi; men då sällan härstädes något betingsarbete kommer i fråga, eller är att tillgå, kan en flitig arbetare icke förtjena något mera än sin dagspenning ; deremot om ackord vore att päräkna, skulle alltid arbetarens förtjensi bli större, utan att jordegaren derföre uppoffrar mera än om arbetet verkställdes genom vanliga dagsverken. Man förenade sig derföre i den åsigten, att arbetslönerna sorde ökas, och alla arbeten, som lämpligen sädant medgåfvo, skulle ske genom ackord; hvarjemte man hoppades att då sparbanken hunnit göra sin nytta gälande, och besparingar i följd deraf hunnit göras, så väl af arbetsförtjensten som tjenstefolkets löner, skulle atvandringslusten upphöra, och den arbetsnde klassen finna sig mindre hägad att på aflägsnare ort söka en arbetsförtjenst, som den då kunde få i sin hemort, ;ch möjligen genom sparsamhet kunna samla medel till egen bostad på älderdomen, derigenom att en hvar af sällskapet, som sådant kunde ästadkomma, förklarade sig villig att upplåta mindre torplägenheter för de arbetare som dertill genom stadigt arbete gjort sig förtjenta — —LA — I Aftonbladet för den 9 sistl. Oktober, anfördes ett utdrag ur en finsk tidning, hvari omtalas att en finsk sjöman, C. Drakabacha, vid ett slagsmål mellan finnar och svenskar i Umeå den ?0 Augusti, blifvit så illa misshandlad att han kort derpå afled. Vid med anledning häraf inför Umeå stads rådhusrätt hållen ransakning, som fortsattes flera rättegångsdagar och hvartill kallades äfven tvenne andra finska sjömän, hvilka deltagit i slagsmålet men funnit för godt att genast afsegla till Finland, upplystes endast att den förstnämde finske sjömannen aflidit till följe af fall, stöt eller slåg i hufvudet, men icke ringaste bevisning förekom under ransaknin3zen att de tilltalade, eller andra personer, lagt våldsam hand å Drakabacha, hvarföre också rätten, i sitt utslag af den 19 September, endast dömde två af de tilltalade till böter för sabbatsbrott, slagsmål och gatufredsbrott. Slagsmålet uppstod på ett konditori, derigenom att en af de finska sjömännen försökte bemäktiga sig ett åt en f. d. svensk fästningsfånge framsatt glas rom, hvilket åter föranledde denne att kullkasta finnen, som var öfverlastad af starka drycker. På svenska sidan deltogo i fejden några såsom slagskämpar kända bonddrängar. Till följe af påståendet i finska tidningar att ogenhet och fiendtlighet skulle hafva varit visad å svenskarnes sida mot de finnar, som under sommoren i särdeles stort antal besökt Umeå, upplysa auktoriteterna i Umeå till justitiekanslersembetet, som i denna sak infordrat upplysningar från landshöfdingeembetet och magistraten, att,utom vid detta enda tillfälle, ingen oenighet eller mindre god vilja försports mellan svenskar och finnar, men att de sednare deremot vid flera tillfällen visat prof på ett särdeles vildt sinnelag samt åtminstone vid två tillfällen dragit mot hvarundra de knifvar de vanligtvis medföra, samt dermed tillfogat hvarandra svåra sårskador. Det vore önskligt om någon af de svenska tidningar som få cirkulera i Finland, ville upptaga ofvanstående framställning, så att den måtte bli bekant för de finska tidningsredaktioner, hvilsa med orätt beskyllat vesterbottningarne för mindre vänliga tänkesätt mot sina grannar öster om Bottniska viken. ROM