Bondeståndet. Då statsutskottets utlätande n:o 340 angäende fond systemet i dag förevar, uppträdde Matts Persson, S-hliström, Petter Jonsson, Lekberg, Nils Nilsson i Wermland, Anders Andersson i Walla, Per Erik Andersson och Lagergren för afslag och ville att ståndet skulle vidblifva sitt förra beslut. Många instämde isynnerhet med Sahlström, som medgaf att ett statsskuldsystem väl regleradt och riktigt begagnadt kunde illskynda landet stora fördelar men icke ville derpä inlåta sig under närvarande förhållanden, då folket icke i sin representation eger nägra garantier för utförandet. David Andersson medgaf ocksä ati ett fondsystem under vissa förhällanden kan vara gagneligt för ett land, men dä dessa förhillanden nu här icke förefunnes, sä hade han önskat att intet fondsystem blifvit antaget. Dä emellertid de tre öfriga stånden genomdrifva saken bondeständet förutan, sä ansäg han rättast af bondeståndet att söka få vara med om stipulationerna, så att det så vidt möjligt vore, mätte kunna få dessa sä litet olycksbringande som möjligt. För detta ändamäl ville han att s ändet skulle bifalla att obligationerna blefve lydande ä 400 rdr, sä att icke de fattige mätte lockas in i fondspelet och att räntan bestämdes till 5!,procent så att skulden ovilkorligen mätte vara amorterad på 40 år. Nils Svensson från Skäne yttrade sig i samma syfte som David Andersson, men denna mening tappade vid votering,