Aftonbladet – 11 november 1854, sida 3

dem. Tom kom sist och blef stående i den mörkaste delen af rummet straxt innanför dörren. Mrs Bounderby, sade hennes man efter en kall helsuing, jag stör er väl icke hoppas jag? Ögonblieket är ej det bäst valda, men här är en ung qvinna som meddelat upplysningar, hvilka göra mitt besök nödvändigt. Och då din son, Tom Gradgrind, unga Tom af en eller annan orsak envist vägrar att säga det ringaste, vare sig ondt eller godt, om dessa upplysningar, nödgas jag att höra henne i din dotters närvaro. Ni har sett mig en gång förr unga lady, sade Rachael, som ställt sig midt framör Louise. Tom hostade. Ni har sett mig en gång förr, unga lady, återtog Rachael, då hon icke svarade. Tom hostade åter. pDet har jag. Rachael vände stolt sina ögon mot mr Bounderby och sade: Vill ni säga, unga lady, hvar det var och hvem som var der närvarande., Den afton då Stefan Blackpool blef entledigad från sitt arbete, gick jag till det hus der han bodde och der såg jag er. Han var der också, och en gammal qvinna, som ej sade något och som jag med möda kunde se, stod i en mörk vrå af rummet. Min bror var mig följaktig. Hvarför kunde du inte säga detta straxt, unga Tom? frågade Bounderby. Jag hade lofvat min syster att tiga dermed., Detta bejakade Louise hastigt. Och dessutomp,, sade valpen med bitterhet, berättar hon sin historia så förträffligt och fullständigt att jag ej behöfver taga ordet ur munnen på henne ! Haf den godheten att säga oss, unga lady,