Blackpool, misstänkt för delaktighet i den i Coketowns bank den och den natten förörvade stölden; han beskref deri bemälde Stefan Blackpool så omständligt som möjligt til drägt, utseende, längd och sätt att föra sig, och angaf hur han lemnat staden och åt hvilket håll han gått då han sist blifvit sedd. Han lät derpå trycka alltsammans med stora svarta bokstäfver på ett väldigt imperialark och under natten uppslå dessa plakater på husväggarne, så att de följande morgon kunde med ens falla hela befolkningen i ögat. Fabriksklockorna måste denna morgon ringa det hårdaste de kunde för att åtskilja de grupper af arbetare som i den gena dagningen skockat sig omkring plakaterna och slukade dem med giriga ögon. Ej minst giriga voro deras ögon som ej kunde läsa. Medan dessa menniskor lyssnade till den tjenstvilliga stämma som läste högt för dem — der var alltid en eller annan sådan tillhands att hjelpa dem — stirrade de på de så betydelsefulla bokstäfverna med en fruktan och en vördnad som skulle förefallit nästan löjliga, om någon syn af folkets okunnighet någonsin kunde vara annat än hotande och olycksbådande. Många ögon och öron voro i hela timmar derefter, bland snurrande spinnstolar, rasslan le väfvar och surrande hjul, sysselsatta medi innehållet af dessa plakater; och då arbetarne längre fram på dagen åter kommo ut på gatorna, var det ännu ständigt lika många läsare omkring der som förut. Samma afton skulle också Slackbridge, talaren, uppträda inför sin församling; och Slackbridge hade fått ett exemplar af plakatet på tryckeriet och tagit det med sig i fickan. O, mina vänner och medborgare, Coketowns i stoftet trampade arbetare, 0, mina vänner och bröder, medborgare, medarbetare och medmenniskor, hvilket larm bief det icke när Slackbridge nu uppvecklade hvad han kal