Aftonbladet – 10 november 1854, sida 2

JTEIKES Södra posten har i dag bragt oss danska blad af den 6 dennes samt utländska tidningar af äldre datum än de med Nordstjernan 1 går afton mottagna. Vi meddela längre ned ett urval bland den mängd af depescher, korrespondenser och detaljunderrättelser, som man nu erhållit från Krim, icke blott rörande bombardementet de första dagarne, den 17 och 18, utan äfven om striderna den 25 och 26 Oktober. Emellertid saknas ännu Canroberts och Hamelins officiella rapporter, som Monitören troddes skola pffentliggöra den 5 eller 6 dennes. Hufvudsumman af de ingångna underrättelserna är att verkan af bombardementet var förfärlig; flottornas eld, ehuru den endast varade 5 timmar, var ofantligt förstöraride. Likväl ha de allierade lidit icke så obetydligt Några franska skepp ha fått betydliga skador och måst begifva sig till Konstantinopel, för att reparera. Men flottorna ha på ett ärofullt sätt fullgjort sitt värf, i det de bragt de åt sjösidan liggande skansa nes eld till tystnad: Afven på landsidan hade de allierades eld verkat förstörande. Hvad fäktningarne den 25 och 26 angår, så finner man att de haft dimensionera af verkliga bataljer. Det var turkarne, som för-. sta dagen blefvo öfverfallna och icke höllo stånd, utan lemnade några redutiter i ryssarnes händer; men de sednare blefvo tillbakaslagna af engelskt kavalleri och en fransk division. Dagen derpå var striden ännu mera blodig, men de allierade vunno en lysande seger. Äfven från ryska sidan börjar man nu få temligen utförliga underrättelser, då förut en så envis tystnad eller underlig lakonism iakttogs. Ryska Invaliden motiverar sin plötsligen påkomna mångordighet dermed, att xman först nu erhållit furst Menschikoffs journal. Närmare ligger det dock att antaga, att första underrättelsen i S:t Petersburg om nederlaget vid Alma, var så nedslående, att man gaf allt förloradt och dagligen väntade att Sebastopol skulle falla genom någon djerf kupp. Furst Menschikoffs inskickade ,öfverblick at operationerna visar, att en fullkomlig rådlöshet måtte ha egt rum under de första dagarne efter Almaslaget. Menschikoff uraktlät ej blott hvarje försök att uppehålla fienden vid Katscha eller Belbek; han vågade ej en gång försöka fatta posto på höjderna norr om Sebastopolsviken. Den s. k. flankmarsch, som han utför !e från Inkerman till Baktschiserai och hvilken från ryska sidan berömmes såsom en ytterst djerf och skicklig rörelse, tjenade endast till att lemna de allierade vägen öppen att kringgå Sebastopol och fatta posto vid Balaklava. Furst Menschikoff synes härvid ha uraktlåtit äfven de alldra vanligaste medel, för att få reda på sina fienders rörelser, och ehuru en engelsk förpost den 25 öfverrumplade ändan af hans trän, och den allierade armeen redan den 26 hade uppnått Balaklava, ti!llstår han samma dag, att han ej visste hvar den befann sig, och han roade sig derpå med den naiva kombinationen att de allierade sjövägen kommit till Balaklava. Under dylika omständigheter kan mången tycka, att en rask kupp af de allierade mot nordskansarne skulle kunnat leda till målet och göra tartardepeschen till sanning. Emellertid voro, utom flottans talrika manskap, 8 bataljoner landttrupper qvarlemnade i fästningen, så att i alla händelser en tillräcklig besättning fanns för att fullkomligt kunna försvara de starka nordliga fästningsverken, mot hvilka några lätta fältkanoner ej hade kunnat uträtta rycket. Genom den paus, som inträdde under den tid, som de allierade behöfde för urskeppningen af belägringsartilleri och uppförande af batterier, väcktes åter tillförsigten i ryska lägret och gjorde det möjligt att träffa vidsträckta försvarsanstalter. Det är vissheten derom att faran för en kupp är