Juryns sammanträde bestämdes till den 135 Nov. och kommer komplettericgsval nästa måndag att om så påfordras försiggä. — Inför rädhusrättens femte afdelning fortsattes i dag ransakningen angäende det till förmån för kofferdikapten Rolofsson upprättade falska testamentet. Haridlanden Sundbergs vegäran att bli stäld på fri fot blef i dag af domstolen bifallen, sedan såväl åk!agaren som mälsegarens ombud icke motsatt sig den gjorda framställningen. I morgon skall utförligt referat meddelas. — Rådhusrättens utslag uti ransakningsmålet angående upploppet bland fångpersonalen å Långholmen, tisdagen den 13:de December sistl. år. (Forts. fr. n:o 254.) 6:0 N:o 281 fästningsfången Nicolaus August Höjer som rätteligen heter Lundqvist; så, enär i. mälet afhörde vittnen berättat, förre läderhandlanden Pettersson : att Höjer varit bland de fängar, som sönderbrutit dörren till den så kallade korrektionisternas förstuga och gallret för fönstret i kommendants-expeditionsrummet, samt derifrän sedermera utkastat böcker och handlingar; kapten Hofving: att han sett Höjer i förstugan till och inne i fästningsfångarnes matsal vid inre borggården, under det handlingar ditlangades, samt straxt utanför dä handlingarne någon stund derefter inne i nämnde matsal och förstuga uppbrändes; förre vaktkneckten Magnus Theodor Ludvig Svensson: att Höjer, dä uppbrännandet af handlingarne försiggick i matsalen och förstugan, sprungit derifrån genom porthvalfvet ut till yttre borggärdeo, under rop, kom gossar, skall ni få se på latt ; och fången n:o 581 Isak Ludvig Svensson; att vittnet tyckt sig på rösten igenkänna, att det varit Höjer, som fallt yttrandet, att hr kaptenen Tellander skulle korsfästas ; alltså och emedan Höjer till en början helt och hället bestridt rigtigheten af vitnesberättelserna, och, då han tillhällits, att redogöra för sina ätgöranden under ifrägavarande eftermiddag, alls icke omtalat det af vittnet förre vaktknekten Svensson här ofvan omförmälde yttrande, men sedermera ererkänt sig hafva fällt detsamma och till förklarande af meningen dermed endast föreburit, att han derigenom velat underrätta de ä yttre borggården samlade fångar att eld vore upptänd i matsalen och förstugan, för att sälunda förmä dem att släcka elden, hvilket förebärande saknar all trovärdighet. sä mycket mera som Höjers ifrågavarande uttryck deremot uppenbarligen innefattar en uppmaning till fångarne, att deltaga i det pågäende väldet, samt Höjer dessutom blifvit beträdd med tvetalan och osanna uppgifter; ty anser rädhusrätten, genom hvad sälunda och i öfrigt emot Höjer högst besvärande förekommit, honom, som dock ej är förvunnen att hafva, på sätt fängen n:o 582 Alex uppgifvit, af denne emottagit nägre klädespersedlar, emot sitt bestridande, vara öfvertygad att hafva i det icom fängelset förenämnde dag förefallne upplopp tagit högst verksam del, och dömer HRöjer derföre, att för sin delaktighet i samma upplopp i sex är hållas till arbete å fästning. 7.0 N:o 472, fästningsfången Theodor Hartelius Sundberg; sä emedan han erkänt att han sagde dag varit af starka drycker öfverlastad och sökt ifrån fängelset rymma, samt på ed afhörda vittnen intygat: förre läderbandlaren Pettersson: att Sundberg, inrusande tillika med en hop fångar i cellkorridorerne, uppbrutit dörren till den cell hvaruti fången n:o 234 Engström förvarades, samt sedermera varit bland dem som sönderbrutit dörren till korrektionisternas förstuga och gallret till kommendantsexpeditvionsrummet, och att Sundberg derifrån utkastat handlingar; fången n:o 545 Hansson: att Sundberg beväpnad med en så kallad stenmåkare rusat fram och åter i cellkorridorerne, hvilket af Sundberg medgifvits så till vida, att han erkänt sig hafva under croligheterne varit ione i celibyggningen; och förre vaktknekten Svensson: att Sundberg å yttre borggurden knutit handen under näsan på underlöjtnanten Uggla och dervid till honom vanvördeligen sig yttrat, hvilket Sundberg ej eller gittat bestrida; ty och då rådstufvurätten genom hvad sälunda blifvit anfördt och i öfrigt emot Sundberg förekommit, anser Sundberg vara förvunnen att hafva varit delaktig, ej allenast i cellers uppbrytande utan ock i upploppet, rädstufvurätten dömer Sundberg att böta för fylleri, 3 rdr 16 sk., för det han hötat och undsagt underlöjtnant Uggla samt gifvit honom smädeliga ord, femtio daler silfvermynt med 16 rdr 32 sk., och för delaktighet i brytandet af kronones fängelse, att hjelpa fånge ut, etthundrade daler silfvermynt med 32 rår 16 sk., el ler, vid bristande tillgång till dessa böter, tillsammans 53 rdr 16 sk., allt banko, undergå 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, derefter göra underlöjtnanten Uggla afbön, och, ör delaktighet i upploppet, i förbällande till den brottslighet rädstufvurätten anser Sundberg hafva dervid ådagalågt, hållas i fyra år till allmänt arbete ä fästning. 8:o Förre fästningsfången August Drotce, som å straffoch arbetsfängelset haft n:o 449, så har han fritt och otvunget erkänt, att han ifrågavarande dag under oroligheternas fortgång icke allenast med en spak brutit upp dörren till den cell, hvarest fången n:o 673 Gustafsson förvarades för att bjelpa honom ut, utan äfven efter det ätskillige andra fångar uti kakelugnen och på golfvet i fästningfångarnes matsal inkastat och tändt eld på en mängd böcker, r.rt om den sålunda uppgjorda elden; i följd hvaraf och dä dessa Drotz åtgärder innefatta verksammare delaktighet i det då pågående upploppet, Drotz dömes att för brytande Af kronones fängelse, för att hjelpa fånge ut, böta ett bundrade daler silfvermynt med tretiotre riksdaler sexton skillingar banko, eller i brist deraf undergå tjugutre dagars fängelse vid vatten och bröd, samt för sin delaktigbet i upploppet i fyra är hållas till trbete å fästning. 9:0 Förre fästningsfången Carl Johan Johansson Lindelöf, som å straffoch arbetsfängelset haft n:o (02, så och då han är genom frivillig bekännelse förrunnen, att bafva oftaberörde dag i porthvalfvet emelan inre och yttre borggärdarne till sig tagit en der liggande grön klädesrock, den han sedermera gömt å stt afträdeshus, i afsigt att medtaga densamma, dä han efter slutadt fängelsestraff blefve frigifven, samt eniöt Lindelöf, fastän han enständigt förnekat sig hafva varit delaktig uti de vid ifrägavarande tillfälle nom fängelset begångne oordningsr och våldsamheer, förekommit: att han icke förblifvit å nägot af de ställen, der han bort vara, nemligen buldansväfveriet ler han haft sitt arbete och tryggt kunnat sig uppehålla, samt logementet n:o 3, der han haft sin botad; att Lindelöf, för sitt aflägsnande från dessa ställen icka baäft annan orsak, än att, såsom han obestyrkt föregifvit, han lemnat väfveriet derför, att den fånge som derstädes var ordningsman, sedan tnmultet ä stengården redan börjat, tillkännagifvit sig imna stänga verkstäderna och frågat om några af lervårande fångar derförinnan ville begifva sig derifrån, och att Lindelöf ifrån logementet blifvit utmoad af okända fångar; att Lindelöf vid ofvannämnde lofliga tillgrepps föröfvande befunnit sig på ett ställe ler han alldeles icke baft något att skafia, nemligen -porthvalfvet mellan bäda borggäårdarne, hvarest oorddingar i stör mängd timat, och hvarifrån Lindelöf, om han allvårligen håft för afsigt att icke deltaga i jordningarne, bordt sig afhålla; samt att Lindelöf, som ej torde hafvå kommit i tillfälle att föröfva ifråsavarande olofliga tillgrepp, om icke de inom fänselset pägående oordningarne dervid gynnat honom, ust begagnat sig af sämma oordningar för att plunIra egendom; i följd hvaraf, och jemväl med afsende å hvad rätsakningen i öfrigt gifver vid hånden ch Lindelöf till last ligger, räådhusrätten anser Linlelöf öfvertygad ått, åtminstone i ringåre mån, hafva arit uti opploppet delaktig och detsamma genom sina itgärder främjat; och pröfvar rädhusrätten förden kull, det skall Lindelöf, hvilken tillförene undergätt estraffning för första och åndra resan stöld, na för redje resan dylik förbrytelie af sedermera ej tillrätakommet gods, till ett af Lindelöf godkändt vårde f 2 rdr 32 sk. bko, straffas med 3 par spö, tre slag f paret, å en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i