wter areal, som blifvit afverkad, samt förthy unde tio ärs tid freda den uppväxande skogen för betning af färkreatur och getter, äfvensom under vårtiden a andra kreatur, vid äfventyr ait, derest äterväxt: inon fem är, i följd af egarens vällande, ej visat sig fällas t.l böter, beräkovade för hvarje år ets afser kad: tunnland legat ostersadt, der såning erfordrats samt ej fredadt för sådan äverkan; hvarjemte, berörda fall, vederbörande jägeri-betjening skall, p! jordegarens bekostnad, fullgöra hvad denue älegat. 3:o Att köpare af skogbäraude hemman, utom bergslag, må, då han ej är säljares arfvinge, förbju das aut under loppet af tre är, räknade från egendo. mens tillträde, sjelf eller genom andra, afrerka skog för annat ändamal, än till eget behof, härifrån likväl undastagne de fall, då antingen skogen är till trakthuggning indelad, i hvilken händelse köparen m: vara obetaget att afverka det, enligt den verkställda indelningen, bestämda belopp, eller ock konungens befallvingshafvande, efter det laga stind egendomen äkommit, uppå anmälan och efter föregsngen undersökning, finner större afverkning till bestämdt belopp kunna, utan skada för skogen, ega rum. 4:0 Dels att svedjande utom åker, äng och rätter beteshage hädanefter icke må tillåtas å annan mark, än kärr och mossar, samt å skog, först sedan koaungens befallningshafvande, efter anmälan och föregängen undersökning, fuvnit skäligt sädant medgifva, dock att härunder icke förstås förbud mot uppbrännande af ris eller affall efter afverkad skog; samt dels att, med bibehallande af det för olofligt svedjande ä kronopark och gehäg nu stadgade ansvar, svedjande utan lof å annan mark måtte varda belagdt med 33 rdr 16 sk. banko böter. 5:o att, med ändring af 15 kap. 1 S byggningabalken, ansvaret för den som vill svedjeland bränna, men åervid underlåter att ställa sig föreskrifterna i samma lagbed till efierrättelse, bör bestimmas till 33 rdr 16 sk. bko böter, ehvad skada sker eller ej. -6:0 att, i bändelse Rikets Ständer till nägon. del elier i allo godkänna de af utskotten nu framstälda förslag till införande af en förbättråd skogshushällning, Rikets Sänder mätte uti underdänig skrifvelse till Kongl. Maj:t, med tillkävnagifvande af de utaf Rikets Ständer säluada hyllade åsigter i ämnet, anbäjla det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta samt i jder utfärda ny författning, angående skogarne i riket. Då detta ämne, som är af genomgripande vigt för den allmänna hushållningen, redan om ördag torde förekomma: hos stånden, inskränka vi oss att erinra om hvad vi vid flerfaldiga tillfällen yttrat om det vådliga ingrepp i eganderätten, som skule uppkomma 2 snom bestämmelser i nl ghet med mom. 2 och 3 afutskoitet förslag. Vi kunna icke förestälia oss attderepresentanter, som företräda jordegare, kunna ingä på ett sådant förmynderskap från statens sida. Skal: någon siags iörplgtelse kunna med något sken af bilighet åläggas den enskilde i afseende på vårdandet at sn pgendom — och vi vilja visserligen ej bestrida att skogshushållningens utomordentliga vigt för hela samhiöllet kan ursäögta något sälant, — så må åtminstone kontrollen öfver en sådan förpligtelses efterlefnad läggas i kommunernas, men under intet vilkor i verkställände makteris händer. Ett sådant afnändande af den individuellella friheten till ördel för staten må tolereras i vissa tyska änder, liksom något dylikt under envåldstiler egt rum hos oss, men med våra närvaande förhållanden står en dylik inblandning f kronobetjeningen i den enskilda husbållingen ingalunda väl tillsamman, och i full trid står den med det allmänna tänkesättet.