Aftonbladet – 9 november 1854, sida 3

AM BV en. I juk att ben knappt kunde tala. . Doktor Böttiger hade genast på kallelse infunnit sig, men hvad hr. doktorn yttrat öfver olämpligheten att köra ut den: I juka qvinnan från välgörenhetsivrätningen hade hon icke hört; men då bona, sedan doktorn af. ägsnat sig, åter inkommit i rummet, hade Sammnelsson. uppgifvit att doktorn förundrat sig öfver att bufru Samuelsson kunnat i så sjukligt och svagt tilltand föras från Pro Patria,. Dagen derefter, sedan ; hustru Söderbergs tillstånd allt mer och mer försäms rats, bade hon, på doktor Böttigers tillsägelse, uti nästan sanslöst tillstånd måst forslas vill Issarettet, der hon efter några dagars sv!ra plågor aflidit. : Nu förekallades de åberopade vittoera; hvilka un) er samma tid som hustru Samuelsson och hustru Söderberg varit iotagne å Pro Patrias. Gensm deras berättelser, som bufvudsakligenvoro sammun; sämmande, upplystes att då bustra Samuelsson väg) i ot att änyo enligt hr Retzii ordination låta päl:gga ; ig ytterligare en spåvosk flugs, hade hr Retzius tugen erpå, bärom underrättad, infunnit sig uti sjukrummet, ; och i bäftiga ordalag och så bögt att hustru Söderverg hört cet, yttrat till heone: den som icke lyder mina ordinationer skall genast bort, och vara härifrån incan jag kommer hit härnästs, Hustru Samuelsson I hade då fallit i grät och blifvit ännu mera orolig s-mt begärt att bud skulle skickas efter heones man, oo det hon mätte komrna till sitt hem, emedan hon vore rädd för professorn. Hustru Samuelssons sjukom trodde vittnena härleda sig derifrån ät patienen, e!ter att hafva erbållit Jaxeriogsmedel, måst, enast betäckt med en tunn schal, begifva sig ur den varma sängen, ut i ett kallrum när verkan ivställde is, hvarigenom hon ädragit sig en strävg förkylning : justru Söderberg hade äfven sjelf yttrat den förmoian att förkylning, på sädant sätt ådragen, varit anjedniogen till sjukdomen. y sen Austru Samuelsson hade, innan kön anbefalldes att emna sjuksängen, varit så sjuk och tvag att öfriga i rummet liggande patienter måst taga hernes späda barn till sig, och gifva det di. Sköterskan Fern-4 sröm hade visserligen sett att hustru Söderberg gick ut i kallrummet, men icke förhindrat henne derifrån. Dessutom upplystes att sköterskorna högst stllan vad rit tillstådes, och att patienteraa uti allmänna rummet mången gång nödgas rivga fyra gånger iovan! sköterska behagat infinna sig. Förnämligast under? den tid på dagen ,då professorn väntades, äfvensom lå de städade hade sköterskorna varit inne i sjuk-ummet. Ehuru hustru Söderberg nattetid varit så 3 ila sjuk och jemrat sig så svårt att öfrige patienter i icke kunbat få rattro, hade dock icke under hela satten någon sköterska varit inne i sjukrummet. Professort hade icke på 14 dagars tid infunnit sig vid väl. görenhetsinrättningen.. Han hade varit besvärad af 5g nsjukdom och låtit genom sin portvakt, Almqvist, anmäla denna orsak för sitt uteblifvande för fru Döhi ler, men utan att anbefalla det någon arnan läkare ! skalle tillkallas. Mot såvål föreständerska som sköterskor förekom yuterligare att de af de ä vaälgörenhetsinrättnirgen sratis intagne patienter emottaga betalning, till följe åf en i flere år ivroisd praxis. Samnei!s on förklafsde, art han till förestånderska och sköterska mnödsaw utgifva 10 å 12 rdr rgs. Samtlige vittnen bade Avon måst Jemnå sin tribat, och ett vittoe intygade ill och med, att då kon lemvade Pro Pairis bade ru Döbler varit börta, men bennes piga affordrat parienten liqvid för fru Döhlers besvär med törlosslingen. Den fattiga patienten, en riga, bode icke td att lemna mer än 1 rdr åt förestönderskanv, och di noa bade blifvit emotiagen. Hr fifmedikus Reizus blef nu af domstolers ord-Y förande. br Öhnell, gjord uppmärksar. på vittnenas . vånaste uppgifter, hvika viunade om eitoskick ä en abarmhertighetsavstalt, som tore doerbördt. Fr Hime fikus svarsde sådart känner jag verkligen icke till, möjligen är det drickspengor som wudetatsn. Hr Ketzios, ytterligare tillfrägad Luru ban kunde Y förklara att doktor Linåhagen uti statskaiendern vore ipptagen som biträdande likare vid Pro Pairian, svarade att så icke vore förhöllandet, utan vore bans amn i kalendern endast för syns skull uppg:fvet. Sundhetskollegii ombudsman, dokto: Sordcn, bestred ill en lörjan domstolens framstullaing om doktor indhagens hörande tillfölje af br Ifmedikus Retzius ednast afg:fva förklaring, men ingick siutligen derpt; warefter undersökningen uppsköts tills onsdagen den 22 i denna månad, till hvilken dag såväl coktor Lindhagen som åtskilliga ytterligare ä kärande sidan åberopade vitinen skulle inkallas. — Grosshaed. anden F. A. Westerberg samt hens örmyndare justitierådet C. H. Evgelher och kapiwen J. E-geihart hafva af stadsfiskal de Berg blifvit ill rödhusrätten instämde med anledving af följand:, nligt stämningsmemorialet inträffade förhållanden. Hr Westerberg, som af Kungsholms församling blifvt vald till ledamot af Stockholms allmänna sundwtsvemod och i sådan egenskap fungerat under flera r, blef sistidne år af suvdheisnämnden uppdragen st å dess vägnar vara inspektör och förvatsre af uvdbetspämndens inventari förråd samt iaspekiör för ukbusen å Käastellbolmen och Kungs o!men, städsla jakbsrare och sjuksaöterskor, uppbandla inventarieersedlar samt f. restå centralbyrån och följakuigen earida aflöningar o h öfrige utgifter. För cetta änamål uppbar ban, emot framdele: redovisning, dels ad efter annan förskotter, dels åtskilliga medel för i verse effekter, hsijka såsom för sundbetsrämnden oehöfliga blifvit försklda. — Vid slutliga redovisninens afgifrande förlidne Maj mårad visade sig att Westerberg befann sig i en bslans af 5,135 rår 43 ; , bko, h ilten han förklarade sig ur stånd att göl!s. Äfven upplystes att han redan den 12 Nosemer 1839 blifvit förklarad omyndig under brr Engel!harts förmynderskap, hvilket omyndighbetstillständ ännu ortfar. lär de Berg, som uppträder dels i egenskop af allvän åklagare emot Westerberg, dels såsom sundhetsAmudens ombud säväl emot honem som emot förnyndarce, yrkar nu, då allmäcna sundhetsoämnden varit i okunnighet om Westerbergs omyndigheisulitsnd och icke kunnat ana att Kungsholms församing valt ex omyndig person att inom sundbetspämnlen föra dess talan, samt Westerbergs emot agande af detta uppdrag :mfjligen kupnat vara för hans försyndare okändt, ehuru de uraktlåtit att hindra sin syndling från utöfnioged af en befattning, hvarnti wan kuvde ätkomma penningar och dem förskingra, utt hr Westerberg skall siå Jaga ansvar enligt 11 kap. t 6 och 12 kap. 4 4 jemförde med 18 kap. 3 4 bao:elsbalken, samt att Westerberg och hxns förmyndare emensämt skola till allmänaa sundhetspåmnden af Westerbergs gods återgälda de bristaude medlen med ränta. Då saken i deg förevar, tillstädeskommo sktor och r Westerberg personligen, men för förmyndarne uppa, rädde som ombud hr Dalman, hvilken tillika anmnäldes säsom rättegängsbiträde ät Westerberg —Seisn stämningen var uppläst förklarade herr Weste berg, ati ban erkände den räknivg, som srund för rättegången, men aumärkte tilll ; sar icke förskingrat de medel, som nu u göra balänsen, utan verkligen för sundheisu mndeuvs räkbi g utbetalt dessmma, fasän hen icke atltil under utöfningen af sina mänga göromtl, öfrerlupen af personer, bunnit göra anteckningar och bokföra utgiferna, hvilka ofta mäst ske på gator och i brådska. För öfrigt begärde såväl han som förmyndarnes ombud anstånd med målet för at: v.dare yttrande af. sifvå, hvärföre förnyad handläggring af saken usattes till aonan dag. — I dag har inför rådhusrättens 6:1e afdelnirg före. varit kompletteriogsval uti det af allmänna fa ären, stadsfiskalen borgmästaren Mellbiu, mot c zifvaren af tidningen Fäderneslandet,, ; sapen Sahlin väckte tryckfrihetsåal fören iväma udviog intagen artikel, under rubiik Neutr litetsfrågau, hvilken skall vara smädvg mot konungens uvsrande r dgifvsre. Sedan boktryckaren R. Mall sfssgt vig förtroendet, och i hans ställe blifvit af svaranden utsedd fabrikörea Hagström, är nv juryn kompiett och består af följande: 3 At äk agaren utseddemajoren Å. v. Matiern. aka