Aftonbladet – 8 november 1854, sida 3

RÄTTEGÅNGSocu POLISSAKER. Inför rådhusrättens 5:te afd. fortsattes i går ransakningen angäende den fån konsul Eneqvist, on: bord å ångfartyget Louise, ort före dess afgån, härifrån till Wisby, föröfvade stöld af en plånbok in aehållande förutom 400 rdr bko i kontanta penninsar, en vexel å 516 mark Famb. bko. Den egeniliga tjufven, för 3:dje resan stöld straffade f.d. korrektionisten Magnusson, var, jemte förra rättegångsdagen i häktet inmanade f. språkläraren Semmy iirsch Levisson, från hsktet inställd, äfvensom f. postskrifvaren Sjögren och kommissionären Paulin på kallelse tillstädeskommo. De af Levisson åberopade rer soner, hvilka såsom infödda tyskar skulie kunna beJöma huruvida detaf honom inför domstolen aflagde stilprofvet egde likhet med stilen iden på tyska språ set ä vexeln anbragta falska transporten, voro nu aärvarande och hördes efter aflagd vittnesed. Eburu ingen af dem kunde på den aflagda eden bestämdt intyga att Levisson skrifvit transporten å vexeln så uppgåfvo de flesta dock sammanstämmande att större delen af bokstäfverna uti den falska accepten egde misskännelig likhet med det Levissonska stilprofvet På af åklagaren särskildt framstä!ld fråga, förklarade Attoeva att ingen annan än den hvilken vore mäk sig tyska språket kunnat skrifva den falska accepten med mindre än att skrifoicgen blifvit verkställd efter ordagravn förskrifts. Levisson ville nu göre troligt att Sjögren känner tyska språket och således sunpnat skrifva accepten, och yrkade att domstoler måtte frän sessionssalen utvisa icke allenast tidningsreferenterna och de talrika åhörarne utsn äfven till:alade Sjögren, emedan Levisson bade att meddel: vigtiga upplysningar till Sjögrens bindan e vid brottet. Domstolens ordförande ansåg sig emeilertid en dast böra tillsäga Sjögren att, under det de vigtiga upplysningarne meddelades, afträda till förmaket Levissons upplysningar vore inga andra än att ha: påstod sig kunna bevisa det Sjögren både kunde tals och skrifva tyska språket, och till vittnen åberopades ångpredikanten ä Långholmen hr Wallinder och denaes broder kamreraren Wallinder, för hvilken sed-. nare Sjögren under sitt vistande ä korrektionsbuse: fört räkenskaperna. Sjögren, åter förekallsd och underrättad om hvad Levisson förebragt, bestred ett dylizt pästäende, under förklarande, att ban icke hade något emot att de uppgifna vittuena inkallades och hördes. Sedan Levi-son blifvit beträdd med ytterligare tvesalan om sina åtgöranden med anskaffande af pen ningar på den stulsa vexeln, uppmanades ban af domstolens ordförande allvarligen, att under besiunande af de mänga bedrägerier, för hvilka han verit tilltalad, men för hvilka han i brist af bevis biifviv frikänd, nu, då så många anledningar till. hans brottslighet förekommit, erkänna sin delaktighet och derigenon förkorta ransakningen. Tilltalade Magnusson instämde äfven i denna uppmaning till Levissop, men denpe slog handen mot sitt bröst och utropade: Jag är oskyldig till angifvelser och vill se den i synen som icke, liksom jag, bexän ungdomsförseelser. Domstolen genmälde denna invändnins med att göra Levisson uppmärksam på at hap, som är öfver 50 år gammal, uu sednast för et år sedan varit icke allenast tilltalad för bedrägeri handel, utan äfven såsom bedräglig gäldenär. Då Levisson fortfor i sin begäran att få de i dag inkal ade, men uteblifoa vittnen hörde, uppsköts målet tili nästa tisdsg, till hvilken dag de åberopade vittnena inyo skulle kallas.