APP uf ttUUDUISAU LVD AMvi51ag LH underdaänig skritvelse angående elementarläroverkens ordnande, hvarvid hrr v. Hartmansdoff och A. Ribbing talade för äterremiss med anledning af några i förslaget begagnade oriktiga uttryck; hvaremot friherre R. Ceder ström och br N. F. Tersmeden yrkade bifall. Förslaget äterremitterades med 23 nej emot 14 ja. Lagsamt allmänna besvärsoch ekonomiutskottets betänkande n:o 31, afstyrkande väckt fråga om förbud för landtmätare att innekafva förordnande till mera än en förrättning på em gång, samt att beräkna arfvode för skiljoliniers utstakning , bifölls. Presteståndet Bankoutsk:s mem. n:o 44, om återremiss af n:o 61, angäende reorganisation af banken. Ständet vidblef sina vid betänkandet n:o 61 fattade beslut och godkände de uppställda voteringspropositionerna. Hvad Pankontskottet uti memorialet n:o 75 framställt, gilades. Serskildta utskottets memvrial n:o 22, i anledning af Rikets Ständers olika beslut angående vilkoren för bränvins tillverkning, Vid 40 I 7 mom. samt 61 1 och 2 mom, äntogos de gjorda inbjudningarne, till följd hvaraf voteringspropositionerna förföllo och votering i. förstärkt bränvinsutskott undvikes. Statsutskottets betänkande, i anledning af väckt motion om medels anvisande för bestridande af erforderliga kostnader vid kontrollen af bränvinstillverkningen. Prof. Carlsson ville att uti förslaget äfven skulle ingå kostnaderna, att förskjutas från landtränterierna för tillsyn af författningens efterlefnad, och önskade återremiss. Biskop Heurlin motsatte sig återremissen, såsom förlängande riksdagen, och ansåg att ståndet utan ätervemiss kunde göra detta tillägg. Ståndet gillade utsk:s hemställan med det af prof. Carlsson fordrade tillägget. Särskilta utskottets memorial n:o 24, om användande af en del af den för bränvinstillverkningen inflytande skatt till kostnadens bestridande för kontroll och tillsyn å efterlefnaden ä författningen, angående vilkoren för bränvinstillverkning och försäljning m. m. Biskop Heurlin önskade äterremiss på det att utskottet skulle utarbeta en detaljerad tariff, som skulle utgöra grunden för debitering och uppbördsersättning ät dermed sysselsatte tjenstemän. Lektor Sonden trodde att ständet kunde fatta ett beslut i frågan och bestämma en viss procent. Professor Carlsson delade samma äsigter om behof af återremiss, då ståndet ej kunde på stående fot fatta ett sädant beslut, och skulle på sädant sätt hvarje stind fatta ett olika beslut, som ändock slutligen behöfde af utskottet sammanjemkas. Betänkandet återremitterades. Bevillningsutskottets betänkande n:o 30, angående tullagstiftningen för artikeln bränvin. Utskottet har föreslagit förbud för införsel af sprit och föreslagit en tull af 30 sk. pr kanna af 10 grader, samt för hvarje öfverstigande grad, en förhöjning af 1 sk. 6 rst. pr kanna. Doktor Sandberg ansåg införselsförbudets borttagande vara blott en gärd ät tullkonseqvensen, men dessa artiklar äro af natur att de ej böra höra under den vanliga fordran af följdriktighet, som andra lofliga näringar kunna fordra. Vi hafva i andra fall sökt likna Norge, men der är tullen för sprit och bränvin abnorm och betydligt högre än den här föreslagna. Talaren föreslår att införselsförbudet för af spanmål tillverkad sprit må bibehållas, samt att af andra produkter tillverkad sprit shulle sättas till 40 sk. å 10 grader, samt en tillökning af 1 sk. 6 rst. för hvarje öfverstigande grad. Prostarne Melander, Wåhlander och Lindberg talade i samma syftning om förbudets bibehällande, då bränvinsnäringen ej är en sädan som bör eller skall uppmuntras; den sednaste talaren ville hafva tullen satt till 45 sk. för sprit af alla grader. Komminister Beckman ville att ständet skulle stanna vid den tullsatis utskottet föreslagit, och bland skälen derför var att genom tullindringarnes borttagande tullen vid förra riksdagen höjdes. Riksarkivarien Nordström delade de af doktor Sandberg i dess reservation uttalade äsigter om bränvinets betraktande som bandelsvara, och förklarade sitt lifliga deltagande i det moraliska intresse som i bränvinslagstiftningen uttalat sig; men talaren hemställde om ett förbud för införsel skulle befrämja detta mo raliska ändamål, då den lagstiftning, som bränvinet blifvit underkastad denna riksdag, skall blifva för de bränvinsproducerande grannländerna en sporre ait i Sverge söka en afsättning för sin vara, då man vet att hoppet om vinst är den starkaste stimuius för Inrendrejaren. Ett sädant insmoggladt bränvin skulle visserligen här blifva underkastadt vilkoren för bränvins försäljning, men ändock kunna stå till billigare pris och dymedelst lätta konsumtionen af varan, och derti!ll hafva de menliga följderna af försinade statsinkomster och moralisk depravation. Doktor Gumzlius och biskop Annerstedt instämde. Lektor Sonden yttrade sig i samma syftning som doktor Sandberg. Beslutet blef att förbudet skulle bibebållas. Tullsatsen bestimdes med 20 röster mot 15 till 40 sk. Doktor Gumelius reserverade sig mot detta beslut. Statsutskottets utlåtande n:o 340, återremiss af n:o 272, angäende medels uppläning genom fonderade statsobligationer. Riksarkivarien Nordström var ej nöjd med uttrycket rinhemskta fondsystem, säsom sägande bäde för myeket och för litet, då väl den föreskriften kan stadgas att lånet kan blott få upptagas af inländsk man, hvilket dock tydligare kunde uttryckas, enär o5ligationsinnehafvarens rätt att till hvem han behagar försäljs sin egendom ej kan kränkas. Talaren ville hafva denna sin tanke i protokollet bevarad. Biskop Heurlin och professor Selander önskade att de i 3:dje momentet inryckta orden att fullmäktige ega, om långifvarne sådant önska, under en tid af högst tio är, afstå frän uppsägningsrättens begagnande. Riksarkivarien Nordström yrkade borttagande af dessa ord, och tyckte att hela meningen kunde förfalla. Talaren omnämnde de olika operationssätten vid statsläns upptagande, och förklarade att de omtvistade orden ej innebure en koncession utan blott ledde till konfusion. Momentet gillades med ändring af ordet ega som utbyttes med må kunna, samt borttagande af de kursiverade orden. J afseende på ränteliqviden ville professor Agardh att kuponen skulle ställas pä ett är. Utskottet här föreslagit halfårsbetalningar, hvilka sednare förordades af professor Selander, som ville attliqviden skulle kunna verkställas af ränterierna, dock utan ovilkorlig föreskrift för fullmäktige att tillställa obligationsinnehafvaren räntan, då fullmäktige ej alltid kunna känna dess vistelseort. Riksarkivarien Nordström, biskop Heurlin och lektor Sonden ville att orden som tilläta fullmäktige kapita!rabatt inom de gränser nedanstående moment i fråga om lånets amortering föreskrifva skulle utgå, hvilkas bibehållande deremot påyrkades af biskop Annerstedt, prosten Tellbom med flere. Momentet bifölls oförändradt. Hvad det lägsta beloppet i obligationerna beträffar, har utskottet ställt det till 400 rdr riksmynt eller 100 rår silfver. Biskop Heurlin önskade att lägsta obligationsbeloppet skulle sättas till 200 rår riksmynt, då den mindre förmögne kunde blifva egare af dessa statspapper. Talaren omnämnde att det som mest höjt Napoleors aktier hos franska befolkningen var, att vid det nya franska statslänet obligationer utsälldes till 100 francs, hvilket förmådde många arbetare att insätta i statslånet sina sparda medel, och det har der händt att de hafva länat mindre belopp för att få summan 100 franes full, och derför kunna förskaffa sig en statsobligation. Riksarkivarien Nordström önskade äfven att lägsta obligation skulle bestämmas till 50 rår specie eller 200 rdr riksmynt, dock icke derför att de så kallade mindre förmögne skulle blifva egare af dem, ty för dem är det lyckligast att de sätta sina tillgångar i mindre fiuktuerande händer, utan derför att obligationerna skulle blifva af mer rörlig natur. Någon fara att obligationerna skulle uttränga riksmyntet AM