Aftonbladet – 8 november 1854, sida 1

BISTRA TIDER ). Charles Dickens. i Hvad? sade Louise, nästan strängt. Hvad ni mest behöfver, om jag kunde vara det. Åtminstone skulle jag försöka att vara det så mycket som möjligt. . Vill. ni tillåta mig det?s i : . Har min far sändt dig för att fråga mig derom ? Nej, svarade Sissy. Han sade mig blott attjag nu kunde gå in, men han skickade ut mig ur rummet I Morse :— eller åtminstone — Hon tvekade och stannade. Eller åtminstone?, upprepade Louise, med sina forskande :ögon fästade på henne. . pJag trodde sjelf, att. det var bäst att jag aflägsnade mig, då jag ej var fullt viss om ni skulle tycka om att se mig här.s Hår jag då alltid hatat dig så mycket? vAck nej; jag hoppas det-åtminstone; ty jag har alltid älskat. er och önskat att ni skulle veta det. Men ni blef litet förändrad emot mig kort förut innan ni lemnade ert hem; men det förvånade mig ej. . Ni kunde så mycket och jag så litet, och det var af många anledningar så naturligt då ni skulle bort till-andra vänner, så att jag ej hade något att beklaga mig öfver och kände mig ej keller det minsta stött öfver ert förändrade sätt emot mig. :-En liflig rodnad uppsteg på hennes kinder, då hon blyg och förvirrad uttalade dessa ord. Louizes famvete slog henne. Får jag försöka? sade: Sissy, som nu vå3) Se A. B. n:o 200, 202, 303, 206, 208—210, 213, 215, 217, 220, 222, 227, 229, 233, 235, 237, 239, 241, 242, 240, 248, 249, 258, 255 och 257.