Aftonbladet – 8 november 1854, sida 1

då han var dömd att vistas i denna region af svart rök, var den påle vid hvilken han var bunden. Hvad allt det öfriga angick så — Hvad som skall ske, skall ske. Antingen jag nu har att vänta mig en utmaning, ett bemligt möte, en ångerfull förklaring, eller en improviserad knytnäfvekamp med min vän Bounderby på äkta Lancashiremaner. — något som under nuvarande omständigheter kan vara lika så troligt som något annat — vill jag nu äta min middagnx, sade mr James Harthouse. Bounderby har, hvad volymen beträffar, fördelen på sin sida; och skulle något af britisk natur komma i fråga oss emellan, kan det vara godt att vara förberedd. Han ringde derföre, kastade sig vårdslöst på en soffa, och begärde något att äta kl. 6, och deribland en biffstek, hvarpå han försökte att få tiden till dess att gå så fort som möjligt. Men detta var.ej så lätt; ty ban befann sig fortfarande i den, största oro, och allt. som timmarne -skredo utan attnågon förklaring. erbjöd sig, växte hans oro med ränta på ränta. Emellertid tog han saken så lugnt som det dd i menskligqg rmåga och roade sig mer än en gång medYaet lustiga. infallet. han fått att hålla sig i beredskap. Det skulle, ej vara så oäfvetr, framgäspade han ena ögonblicket, att ge gargongen fem shilling och slå honom till golfvet.. Ettannat ögonblick föll det honom in: Eller också kunde man ju lega en karl på tretton eller fjorton pund timvis. Men dessa infall hade dock intet vidare väsentligt inflytande, vare sig på eftermiddagen eller hans spända väntan, hvilka begge, sanningen att säga, ej gjorde sig det minsta brådtom. . Det var omöjligt, till och med före måltiden, att underlåta att titta ut genom fönstret,