Aftonbladet – 8 november 1854, sida 1

full af hemlighetsmakeri; jag hatar henne, liksom jag äfven hatar den här hvita slyngeln. Han spänner alltid sina blinkande ögon så i en menniska., sHvar var ni i går afton, Tom? Hvar jag var i går afton? sade Tom. Ja det skall ni fråga! Jag väntade på er, mr Harthouse, tills regnet begynte att ösa ned såsom jag aldrig förr sett maken till. :Hvar jag var? Hvar ni sjelf vary menar pi väkp Jag fick förhinder och blef uppehållen.s sUppehållen; mumlade Tom. Då blefvo vi det begge. Jag uppehölls af väntan på er tills jag gått miste om alla tågen utom det sista. Det skulle just varit ett muntert arbete, om jag begifvit mig af med detta i ett sådant väder oc derpå nödgats vada fram genom en sjö. Jag blef nödsakad att sofva i staden. Hvar? Hvar? Naturligtvis i min egen säng, hemma hos Bounderbys.s Såg ni er syster?p sHur poöcker i vålds, sade Tom och gjorde stora ögon, kumde jag se min syster, när bon var feraton mil borta.s Förbannande dessa tvära svar af den unge gentlemany för hvilken han var en så trofast vän, gjorde mr Harthouse slut på samtalet med så få ceremonier som möjligt och frågade väl för hundrade gången sig sjelf hvad allt detta skulle betyda:Blott en sak var Honom klar, och det var, att, antingen hon vår i staden eller ej; antingen han gått för hastigt till väga med henne, som var så svår att förstå, eller om hon förlorat modet, eller om de blifvit upptäckta, eller om ett eller annat för ögonblicket obegripligt misstag egt räm, han måste stanna qvar och bjuda sitt öde spetsen, hvilket detta än kunde bli; Hotellet, der det var bekant att ham brukade bo,