Aftonbladet – 8 november 1854, sida 1

sin bästa lorgnett för ögat knappast skulle under denna period af halft vanvett i honom igenkänt den ärade och skämtsamma ledamöteng bror, Jem. Han var ordentligt upprörd. Han talte flera gånger med en ifver och en värma som liknade simpelt folks. Han kom och gick på ett besynnerligt sätt. Han red som en stråtröfvare. Han var med ett ord så förförligt uppledsen vid de bestående förhållandena, att ban glömde att dö af ledsriad på det af de bästa auktoriteter föreskrifna sätt. Då han väl fått sin häst insatt i stallet, gedan han under ovädret i fullt fyrsprång ridit till Coketown, blef han uppe hela natten, ringde stund efter annan ursinnigt: på klocksträngen, beskylde portvakten för förbrytelsen att undanhålla bref eller bud som ofelbarligen måste blifvit honom ombetrodda, och affordrade honom dem på stället. Då gryningen, morgonen, dagen hade kömmit, utan att ha medfört hvarken bref eller bud, begaf han sig ut till landstället. Der hette det att mr Bounderby var frånvarande och mrs Bounderby i staden, Hon hade föregående afton plötsligt begifvit sig dit. Man hade ej en gång vetat att hon farit, förr än ett bud kommit med underrättelse att hon ej vore att värta tillbaka på flera dagar. Under dessa omständigheter återstod honom ingenting ännat än-att vända om till staden. Dit återkommen, begaf han sig till Bounderbyska huset, Mrs. Bounderby var ej der. Han tittade in i banken. Mr Bounderby var borta och mrs Sparsit var borta, Mrs Sparsit-borta? Hvem kunde väl den olycklige vara, som blifvit bragt till den sorgliga nödvändigheten att sällskapa med denna drake?, Ma, det vet jag intes, sade Tom, som hade sina egna skäl att vara orolig deröfver. Hon reste bort tidigt i morse. Hon är alltid så