Aftonbladet – 8 november 1854, sida 1

gade låta sin hand närma sig den hals som omärkligt böjde sig ned emot henne. Fattande den hand som i nästa ögonblick skulle ha omfamnat henne, höll Louise den i en af sina och: sade: Först måste jag fråga dig, Sissy, om du vet hvad jag är? Jag är så stolt och förhärdad, så förvirrad och orolig, så. hatfull och orättvis mot alla och mot mig sjelf, att allt förekommer mig stormigt, mörkt och ondt. Skrämmer ej detta dig tillbaka? Nej ! c Jag är så olycklig, och allt som kunde gjort mig annorlunda: ligger så öde, att om jag ända till denna stund varit beröfvad förståndet: och, i stället för att vara så lärd som du anser mig, först nu skulle börja att lära mig de enklaste sanningar, kunde jag ej vara i sorgligare saknad af en ledsagare till. frid, förnöjsamhet, heder och allt det goda som nu brister mig, än jag nu är. Skrämmer ej detta dig tillbaka? oNejld I hela ozkulden af sin modiga hängifvenhet och tin uppoffrande själs entusiasm sken den en gång öfvergifna flickan som ett skönt ljus på den andras mörker, Louise upplyfte hennes hand, på det den skulle slingra: sig om hennes hals och der förena sig med sin make. Hon sjönk på knä och såg, i det hon slog sina armar om lindansarens dotter, nästan med vördnad upp till benne: . S SFörlåt mig, beklaga mig, hjelp mig! Haf medlidande med min stora nöd och låt mig luta mitt hufvud mot ett älskande hjertals Ack -låt det hvila här! utbröt Sissy. Låt det hvila här ! TRETTIONDE KAPITLET. Mr James Harthbouse tillbragte en hel natt och en dag i en sådan oro, att verlden med