lotnik platina med osmium iridium och 5 funt 58 solotnik 84 doli osmium iridium. mm nn HO MA OA RIKSDAGEN. Borgareståndet. Diskussion i kreditivfrågan. (Forts. från gårdagsbl.) Hr Wern fann uti den pögående diskussionen ett bevis på det intresse som borgareständet hyste för frägan. Denna diskussion var för honom så mycket mer glädjande som de, hvilka uppträdde med en yr kan om återremiss, ej visat nägon motvilja att ställs medel till regeringens disposition i händelse af bebof, utan endast anfört betänkligheter i afseende på formen och tiden. I motsatts mot åsigterna i de tvenne första ständen, der man ansäg sig ådagalägga större patriotism genom att utan diskussion bevilja hvad som begärdes, fann talaren det fullkomligt i sin ordning att man sälunda öppet uttalade sina me ningar. De betänkligheter som yttrats hade rört dels tiden, dels sammans storlek, dels dess fördelning. Msn bade sagt att i statsrädsprotokollet ej funens angifna nägra grunder, hvarpå representanten kunde stödja sitt omdöme om behofvet af de äskade medlen, och att några upplysningar till ledning ej heller sedermera erhållits. Talaren trodde det vara aldeles omöjligt att för ständerna framlägga en utredning huru mycket penningar erfodrades och för hvad ändamäl de skulle användas. Men statsrädets medlemmar voro i alla händelser genom sin vidsträcktare erfarenhet bättre i :illfälle att inse behofven, än ständerna på grund af subjektiva äsigter kunde det Talaren uppdrog derefter en jemförelse mellan det nu begärda kreditivbeloppet och storleken af de kreditiver som vid föregående tillfällen blifvit ställda till regeringens disposition, fistende han sig dervidisynnerhet vid det 1815 anvisade kreditiv och viljande ädagalägga, dels att i betraktande af det förändrade myntvärdet och de stegrade priserna på allt som skall för penningarne anskaffas, vore det nu ifrägavarande kreditivet ej effektift större än det nyssnämnde är beviljade, dels att de hvälfningar, som då skakat från oss aflägsna länder, voro nära sitt slut efter slaget vid Waterloo, hvaremot nu i vär omedelbara närhet påginge ett vidtutseende krig. — Ett bland de hufvudskäl emot kreditivets beviljande som funnos anförda i hr Björcks reservation eller blif vit under diskussionen åberopade, vore misstroendet mot regeringen, med anledning hvaraf man velat ställa så till att K. M:t ej skulle kunna lyfta medlen utan ständernas sammankallande. Talaren ville med anledning häraf erinra, att om krig utbröte, hade K. M:t rätt att lyfta båda kreditiven, och stän derna, fastän sammankallade, hade ingenting att säga om någotdera, och till och med mindre om det större än om det mindre kreditivet. Rädgifvarne hade större ansvarighet i afseende på det mindre kreditivet än i afseende på det större. Hyste man ringa förtroende till rådgifvarne, så vore skäl att lemna dem penningarne i den form der det för dem är förenadt med den största ansvarighet. Talaren förklarade det han skulle anse lyckligt om vär representation vore sädan att hon kunde tagas till räds i dessa frägor, men betviflade dock det förhållandet kunde anses sädant, och trodde det för vär sjelfständighet nödvändigt, att K. M. hade att lyfta en större summa utan ständernas hörande. Dä det talades om rikets sjelfständighet, finge man i öfrigt icke förblanda detta ord med sjelfbeständ. Det vore visser ligen sannt, att värt sjelfbestånd hotades blott från ett håll; men vår sjelfständighet borde upprätthållas mot alla makter, äfven i de underhandlingar som kunde ifrågakomma. Talaren befarade ingalunda att Sverge skulle komma att i förbuzd med andra mat ter söka upprätthälla nägon väpnad neutralitet; men man borde tillse, att Sverge och dess fördelar blefve respekterade äfven i ett förbund med andra makter. I början af detta ärhundrade hade Sverge af sicu bundsförvanter blifvit ganska illa misshandladt, eme dan en svag administration ej förstod att hos dem ingifva aktning. Den hjelp man hade att pärökna stode i proportion till den hjelp man sjelf vore i stär.d att gifva. Det vore ej nyttigt om regeringen i ew afgörande ögonblick, föratt fatta sitt beslut, skulle behöfva afvakta en rädplägande församlings tillgö randen. Det vore äfven godt att innehafva en sädan ställning att man till skeende framställningar kunde säga nej, om man funne sådant med sin fördel öfverensstämmande. — Man hade sagt, att regeringen ej i Norge begärt något bidrag motsvarande det här äskade kreditivet. Afser man en begärsn om bidrag för neutralitetens upprätthällande, eller för möjligheten af krig, så är detta pästående sannt cfter bokstafven; men det vore deremot kändt att regeringen i Norge begärt att få upptaga ett län, hvilket storthinget af rent financiella skäl vägrat. Förhällandena i Norge vore nemligen mycket olika våra. 1 Norge stode hela statskassans behållning till regeringens förfogande, och denna behållning torde för närvarande uppgå till 2 millioner specier. — Hvad nu äter anginge här ifrägavande kreditiv, ansäg ta laren det sjelfva impressionen af ett afslag eller cn prutning skulle minska vär styrka, hvarjemte ban trodde att det skulle vara till stor skada för oppostionen sjelf, om beloppet afsloges och nägra olyckor sedermera inträffade. Talaren tillstyrkte alltså betänkandet. Hr Brinck ansåg, att det propositionen bifogade statsrädsprotokollets beskaffenhet lätit förutse att delade tankar i ämnet skulle inom representationen si yppa. För sin del förklarade talaren, att om förbåj-Å landena ej varit annorlunda än förr, om det pågöende kriget fortfarande inskränkt sig till Svarta hafvet och Donaus stränder, skulle han ej hafva bifallit någon förhöjning. Helt annat blefse förhällandet då det vore troligt att kriget nästa är komme att med mera allvar fortsättas i närbeten af vära gränser, och då tvifvelaktigt vore om vi finge bibehälla den neutralitet, som, man må säga hvad man vill, dock varit till landets bätnad, om den än äfven skänkt den östra grannen en viss trygghet. Säsom ett exempel på vådan att ej vara rustad för möjliga eventualite ter erinrade tal. om 1808, då de svenska krigarne af vanvård obh umbäranden omkommo på de äkdon som förde dem öfver Ålands haf. De extra anslag som denna riksdag blifvit för försvarsverket beviljade vore fördelade på flera är och kunde således ej af regeringen anticiperas. Hvad den politiska ställningen anginge, Wodde tal. att en allians med Ryssland vore emot landets sympatier och skulle väcka oro och bekymmer (!). Han yrkade alltså bifall, icke af förtroende till cbefen för finansdepartemeniet eller för en eller annan af öfriga medlemmar af konungens kon selj, utan af öfvertygelse att K. M:t framdeles som hittills skulle följa en fosterländsk politik och att medlen skulle besparas om de ej komme att behöfvas. Hr Grape hade varit villrådig om sitt votum i denna fröga. Det dunkel hvari hon till en viss grad mäste omhöljas gjorde det för reprentanten än svårare ati bedöma henne; men efter de upplysningar som vunnits ansåg sig tal. ej med godt samvete kunna vägra det äskade kreditivet, som han alltså biföll. Hr Åsbrinck hade äfven funnit sig tveksam, ej så mycket med avledning af summans storlek, som cj fastmer af ovisshet om dess användande och till följd af den brist på uppriktighet som regeringen ådagalagt i denna frägas behandling. Hade regeringen pi grund af förhandenvarande förhållanden begärt ett eo mrmuasn a m