samt erinrade alt flertalet af konungens rädgifvar behöfde ej, grundlagarne likmätigt, veta något on den utrikes politik !konungen finner för godt att följa och visste måhände ej heller någonting derom, hvadai de borde vara fria från klander i detta hänseende Förmenade derjemte att folket alldeles icke med väl behag såge riksdagarne och att följaktligen represen tationen handlade emot folkets önskningar om del ställde så till att konungen funne sig nödsakad in nan kort äter sammankalla ständerna, hvilket der jemte kunde medföra den olägenheten att dessa ny. ständer kunde komma att upprifva flera eller förr af denna riksdags i talarens tanka riksgagneliga be slut innan de af erfarenheten blifvit pröfvade ocl stadfästade. Tal. ansåg det vara af vigt att rege ringen i en tidpunkt som denna hade styrka, likson han fann det nödvändigt att vi äro rustade till krig om, såsom det vill synas, kriget ej är så långt borta hvadan han önskade att ständet mätte utan votering bifalla kreditivet. Hr Gezelius ansåg att en förändrad fördelning a! kreditivet endast skulle utgöra ett maskeradt afslag af den kongl. propositionen, hvarföre han yrkade obe tiogadt bifall. Hr Berger: Sällan har en fråga gifvit representan ten så mycken anledning till bekymmer och till all varsamma betraktelser, som den ifrågavarande. Er viss förundran har från första stund och med skä framkallats deraf, att hvarken utrikeseller krigsmi nistrarne fätt göra framställningar om den äskadt förhöjningen i lilla kreditivet, utan sådant blifvi gjordt af chefen för finansdepartementet. Om oci detta i och för sig sjelft, till följe af riksdagens an tecedentia, måste framkalla hvarjehanda lätt dragn: slutsatser, framstår den kongl. propositionen i en ännt besynnerligare dager, om man betraktar det ändamål som, i det den kongl. propositionen åtföljande stats rädsprotokoll, uppgifves för den begärda förhöjningen nemligen att medel saknas i händelse Kongl. Maj: skulle se sig föranlåten sammandraga armåen elle: flottan. För mången, som gjort till sin sak att utan rin gaste undersökning bifalla eller bortgifva alla de pen ningar, som af Kongl. Maj:t äskas, och till och med ej sky att bittert klandra hvar och en som vill bloti söka upplysning och utredning om förhållandet i hvarje särskildt fall, kan det naturligtvis äfveå nu vara lik: giltigt att känna, hvartill ifrågavarande penningar egentligen skola användas. Jag är dock af en mot: satt tanke. Jag anser mig ovilkorligen pligtig såsom fölkombud att ätminstone undersöka hvarom egentligen frågan nu är; och i detta fall beklagar jag blot: att regeringen hvarken genom nägot meddelande eller någon handling funnit sig föranlåten, såsom i hvarje annat konstitutionelt land är brukligt, leda omdöme: och skingra ovissheten för nationen och Rikets Ständer i första rummet. Om här vore fråga om att anslä medel till förbättrande af armeens och flottans materiel med hvad dermed kan anses ega sammanhang, för att vara beredd på eventualiteten af ett krig, skulle jag vara den förste att högljudt bifalla det begärda kreditivet, så mycket hellre som jag under den kamp, hvilken nv i Europå föregär mellan civilisationen å ena sidan samt förtryeket och despotismen 3å den andra, icke drager i tvifvelsmäl, utan tager för afgjordt, att, i händelse värt sjelfbeständ, vär ära, värt anseende skulle nödga oss deltaga i kriget, vär regering skulle ansluta sig just till de makter, som åtagit sig upprätthälla och med svärdet i hand försvara friheten och civilisationen i vär verldsdel; och att en anslutning till Ryssland direkte ätminstone mäste vara lika otänkbar, för att ej säga omöjlig, som den är längt skiljd frän nationens önskningar och sympatier. Men af den kongl. propositionen kan man ej spära nägon anledning till att penningarne komma att så användas, utan synes man snarare deraf böra sluta meningen vara den, att använda dessa till ett oryggligt och beväpnadt försvar och vidhållande af den neutralitetspolitik man hittills följt; jag medger med nöje och tacksamhet och har alltid medgifvit, att detta varit till nytta och gagn för fäderneslandet; men förändrade förkällanden kunna inträffa, sådana påtryckningar kunna ske, att det blefve, om ej omöjligt, åtminstone skadligt och oklokt, att längre fortsätta en sädan politik. I sädant fall heter det att vara beredd att ha materielen i god ordning, och för ett sådant ändamål hand!ar representanten säkert i nationens intresse on: han beviljar alla dertill behöfliga medel. Men at vidare anslå medel till trupprörelser och dylikt under den djupaste fred eller för att med vapenmakt försvara neutraliteten, sedan den ej längre kan försyaras, vore enligt min tanke lika oklokt som obehörigt, och alla medel som derpå användas mäste anses säsom bortslösade. Mycket kunde i denna sak vara at: orda, mycket att anmärka, mycket att önska! Då i händelse af ett krig stora kreditivet i alla fall bli: tillgängligt för sammandragning af armeen och floitan, och härtill således ej, såsom den kongl. proposit onen ifrågasätter, fordras nägon förhöjning i lill: kreditivet, har jag ansett bäst vara, att den tillöknin; af 1!7, million ä lilla kreditivet, hvarom nu är fråga, väl borde ställas till Kongl. Maj:ts disposition, men icke i den form, som nu är föreslagen, utan säsonm ett särskildt kreditiv. för uppgifna och väl förutsedda händelser, nemligen förbättrandet af armeens ot) flottans materiel med hvad dit hörer, så att den, händelse af ett utbrytande krig, vore slagfärdig; mer. att det lilla kreditivet, i grundlagen bestämdt och afsedt för helt och hållet okända och alldeles oförutsedd. behof, måtte oförändradt blifva 1,000,000 rdr. Då jag med en äterremiss i sädan syftning alltså icke afser att vägra medel, utan endast att vid deras beviljande fästa sädana önskningar, som kunna betrygga rikets sjelfbeständ, hvilket jag tror vara alla: mening, tror jag mig hafva handlat i full öfverensstämmelse med nationens önskningar och min pligi såsom representant. Om än mången anser uttalandet af sädana önsknringar öfverflödigt i öfvertygelsen derom, att dessa ändå varda uppfyllda, är icke jag be rättigad att, äfven om jag gerna ville dela samm: öfvertygelse, på densamma uteslutande bygga mins offentliga tillgöranden i denna vigtiga fråga och p ständerna hvälfva ansvaret af hvad som möjlige: kunde hända i motsatt fall, nemligen om dessa önsk ningar ej uttalas, ej uppfyllas, och detta så mycke: mindre, som jag af den kongl. propositionen ej kan hemta någon garanti i detta afseende och ej hell sedermera några offentliga meddelanden blifvit stän derna från regeringen gifoa, som kunna öfvertygs dem om den politik regeringen kommer att följa., (Slutet följer.) RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER.