Aftonbladet – 4 november 1854, sida 3

expeditionen mot Krim företages under en tid dä naturvetenskaperna uppnått en högre fulländning än nägonsin; den disponerar verktyg af en till denna dag okänd makt. Allt hvad belägringskonsten uppfunnit sedan Vauban, allt hvad kemien frambragt se dan Lavoisier, det finnes representera lt och användt på Svartabafsflottornas flytande fästningar. Man har ytterligare sagt sannt, såvida man räknar antatalet af flottornas fartyg och frägar efter nägot dylikt uti det på hisoriska minnen jemförelsevis fawtiga Svarta hafvet. Svarta hafvet äger verkligen under ärtusenden endast få historiska tilldragelser, som kunde täla en jemförelse med den lysande expedition, som nu företages af tre flottor och tre armåer. För att återfiona en dylik anblick i dessa nejder, mäste man gå tillbaka ända till Xerxes tid, och likväl samlades hans flottor icke här, utan på Medelhafvets kust. Det var från Sardes, 20 franska mil från Smyrna, som detta ofantliga sjötag afgick, hvil. ket grekerna beräkna hafva utgjort 1,200 rodåfartyg och 3000 transportskepp med en besättning af inalles 240,000 sjömän. Den moderna kritiken är lika litet böjd att erkänna dessa ziffror, som de tre millioner krigare, hvilka den persiske konungen skulle ha medfört på täget. Grekernas rika inbillning öfverskattade den koloss, hvilken sammanstörtade mot Themistokles mod och list. Det enda som är obestridt och obestridligt, det är den stora dagen vid Salamis, der Asiens makt blef bruten af det segrande Europa och der den stora armadan förstördes eller skingrades i alla väderstreck. Under Romarnes tid såg Orienten sjöslaget vid Actium afgöra verldens öde och skänka dess herravälde åt Caesar. Tusen år senare genomilade korsfararnes flottor samma haf. Här går historien på ett bekantare omräde. Talrika krönikor gifva oss ziffrorna för dessa stora sjötäg, der blomman af vesterlandets krigare drogo ut för att i Orienten hämnas korsets skym? Under ett enda korståg, det olyckligaste af alla, hastade 300,000 menniskor öfver Dardanellerna, för att i Asien finna en graf. Antalet af transportfartyg mäste hafva motsvarat en sä förvånande menniskomassa. Men den tidens flottor bestodo mest af galerer, och sjömakten spelade under korstägen blott er underordnad rol. Den utgjorde icke, säsom de flottor hvilka nu skola bombardera Sebastopol, ett nödvändigt vilkor för segern. Gär man tillbaka till den tid, då Frankrike och England begingo det omätliga felet att söndersli:x hvarandra, så ser man under Carl VI den ryktbare sjöhjelten Jean de Vienne, uppmuntrad af sin frarigång i det sjökrig han med skottarnes hjelp förde mot England, uppgöra planen till en landstigning : sistnämnde land. I September år 1386 samlade: vid franska kusten 1,387 fartyg, färdiga att emottaga :ombord mer än 100,000 man. De höge herrarne prydde sina fartyg med en oerhörd lyx; der såg man de rikaste tält, flaggor af siden, deviser och bandrosor fladdrande från masttopparne, ett lika imponerande, som då alldeles nytt skådespel. Det bestörta Englavd sparade ingenting, för att göra expeditionen om intet, och det lyckades blott alltför väl. Prinsar af blodet läto bruka sig som förrädare, kronans högste vasaller sälde sin ära för guld, och hela den stora armaden skingrades eller förgicks. Är 1587 drömde Philip II af Spanien i sin tur om en landstigning i England. Lägande af hämd, lät han i alla Spaniens, Portugals och båda Sici liernas hamnar utrusta den mäktigaste flotta, som ännu plöjt oceanen. Den bestod af 130 stora krigsskepp, hvilka förde ombord 90,000 soldater och 8,540 matroser, samt af 2,000 galerer. Denna flotta var bestyckad med 2,620 kanoner. Men Spaniens rus: ningar voro ännu icke ens afslutade, då Elisabeths amiral Frans Drake seglade till Cadix, brände i dess hamn öfver 100 transportfartyg, lastade med lifsmedel och krigsförnödenheter samt bemäktigade sig 2 galerer, lastade med nya verldens skatter. Derifrän gick han till Tajos mynning, förstörde äfven der en mängd spanska skepp och återvände, lastad med byte, till England. Följande är var den noöfyervinner liga armadan färdig och gick till segels mot Englands kuster. På höjden af Corunna skingrades den af en storm; den förenade sig äter, men blott för att krossas mot Skottlands klippor, och återvände till Spanien med en ömklig äterstod af 60 fartyg. Alltsedan Xerxes lät piska böljorna med ris, bör hafvet ett horn i sidan till de stora armadorna. Colbert bragte franska flottan under Ludvig XIV till 80 linieskepp. I slaget vid la Hogue uthärdade Tourwille med 44 skepp elden af 90 skepp och 7000 kanoner. Ludvig XVI, republiken och kejsakredömet utsände betydliga flottor. Men i allmänhet har den nyare krigsvetenskapen mera byggt en flottas styrka på förträffligheten af dess materiel och artilleri, än på mängden af dess fartyg. Beräknar men denna effektiva styrka, så är expeditionen mot Krim den fruktansvärdaste, som någonsin trotsat den ostadiga böljan, och äfven om man erdast räknar mängden af menniskor, som den fört ombord, är den utan sin like sedan korstägens tid.