Aftonbladet – 4 november 1854, sida 3

hade sett hela sitt lifs lycka stranda och gå i qvaf. Jag vill ej säga, att det varit bättre för oss begge, bättre både för ditt och mitt sinneslugn, om du jängt förut tagit mig ur nin villfarelse, ty jag erkänner att det ej hört till mitt system att inbjuda till något förtroligt meddelande af detta slag. Jag har pröfvat riktigheten af mitt — mitt system för mig sjelf och strängt tillämpat det; och jag måste nu bära ansvaret för dess misslyckande. Jag besvär dig blott, mitt älsklingsbarn, att vara öfvertygad om, att jag trott mig handla rätt.. Han sade detta med full uppriktighet, och för att göra honom rättvisa måste man medge, att han handlat i denna tro. Han hade trott sig kunna famna bottenlösa djup med sitt lilla eländiga statistiska sänklod och mäta bela universum i ett enda steg med sina rostiga, styfbenta passare. Inom omkretsen af sitt korta tjudertåg hade han tumlat omkring och förtrampat lifvets blomster, med större allvar i-uppsåt än många af-de bräkande individer, till hvilkas sällskap han slutit sig. Jag är fullt öfvertygad om hvad du säger, min far. Jag vet att jag varit ditt älsklingsbarn. Jag vet att du endast afsett min lycka. Jag har aldrig förebrått dig något och skall ej heller göra det.n Han fattade hennes utsträckta hand och höll den innesluten i sin. Jag har suttit uppe hela natten vid mitt bord och tänkt öfver hvad som föregått oss emellan. När jag betänker din karakter, när jag betänker att hvad jag blott känt i några timmar blifvit af dig gömdt i åratal, när jag betänker af hvilket omedelbart tvång det omsider blef dig afpressadt, kommer jag till den slutsatsen, att jag måste misstio mig sjelf. Han kunde gerna ha tillagt mer än allt annat, när han såg det ansigte som nu betrak