Aftonbladet – 2 november 1854, sida 3

f grad inkonstitutionell, och den jag fördenskull anset mig icke kunna underlåta att på detta rum anmärk: säsom ett åtminstone för mig tillfyllestgörande skä att rösta nej för den komgl. propositionen, sä vida icke ministeren antingen inför högl. ridderskapet och adel meddelar nöjaktiga upplysningar i detta bänseende eller dessa vid en återremiss af betänkandet, fi emottagas af statsutskottet. I afseende på beskaffenheten af dessa upplysninga vill jag visst icke fordra eller sätta i fråga, att re geringen skall afslöja några diplomatiska bemlighe ter, förutsatt alt nägra sådana i nåder blifvit anför trodda åt någon annan än br utrikesstatsminister. hvilket i parentes sagdt kan vara temligen tvifvelsk tigt. Men då här icke är fråga om ett ministeriell mäb, utan ett sådant, deri, enligt grundlagen, hels statsrådets tankar skola af konungen inhemtas, torde det åtminstone icke vara för mycket begärdt, att Ri kets Ständer fä fullständig kännedom angående de omständigheter, som hafva sammanhang med användandet af de äskade medlen, och hvilket väl svårligen lärer kunna i ett konstitutionellt sambälle betraktas säsom en diplomatisk hemlighet? Icke kan man föreställa sig, att sådant skulle anses misshagligt för någon af de krigförande makterna, eller såsom ett brott mast neutraliteten, eller att det ens skulle fästa något slags uppmärksamhet bos de europsgiska kabinetten; ty utan anspråk på att vara hvarken financier eller förtrolig med kalkylerna för kostnaden att emot stormakter, upprätthölla en väpnad neutralitet, torde man kunna väga det omdömet, att genom det ifrägavarande anslaget af balfannan million rår, Sverge, äfven om dess regering emot 21 förnuftig förmodan skulle hysa den olyckliga föresais att följa en preussisk politik, icke kan injaga särdeles mycket förskräckelse hvarkor: bos Ryssland eller hos vestmakterna. Sedan jag sätunda framställt de politiska och konstitutionelia skälen till min vördsamma anbillarn om närmare upplysniogar i ämnet, hvarvid ja, afven vill erinra om nödvändigheten för sven: derna att ega kännedom om de bidrag, ifrågavarande ändamäl blifvit af Norges stortbing fordrade, och i hvad beslut representanterna för detta till försvar af de förenade rikenas oberoende sjelfbestånd gemen:amt med Sverge förbun stannat, vill jag tillika ur financiei synpunkt i korthet motivera min hemställan, att statsutskottet mätte taga detta ärende i förayadt öfvervägande. Utan att man förnummit, att sådant gifvit anledvicg till nägra notvexlingar, äskade Kongl. Maj:t vid början af denna riksdag, bland annat, för krigsbehof och armens och en del af beväringens försättande på krigsfot, högst betydliga extra anslag af utöfver 2,200,000 rdr för landtförsvaret och 1,240,000 rår för sjöförsvaret, att fördelas på tre tili fyra år, t. ex. för artilleriet, jemte Waxholms och Carlstens bestyckning, 277,000 rår, till gevär, pistoler och sablar 613,000 rår, för fälbryggor 50,000, för beklädnadsoch utredningspersedlar: 716,000 rdr till landtbeväringsmanskapet och 240,000 rår till sjöbeväringsmauskapet. Samtliga dessa anslag hafva blifvit beviljade, med afprutnipg endast af 179,000 rår, eller 40,009 rdr ä anslage vill gevär, 50,000 till faschinknifsar, 63,900 till pistoler och 26,000 till sablar. Härtill komma vidare 630,603 rdr extra anslag till fortsättning af fästningsbyggnaderna vid Waxholm, Carlsten, Carlskrona och Cariborg, samt 1,000,000 rdr till iständsättande af flot tan tillhörande fartyg och dess etablissementer, så att, när allt sammanräknas, Rikets Ständer redan vid denna riksdag beviljat 3,288,866 rdr 32 sk. i extra statsanslag för orånande och förbättrande af rikets försvarsverk, utom neutralitetskreditivet 2, millioner för enabanda ändamäl, samt det kort före riksdagen lyftade kreditivet ä 500,000 rår, eller alltihop summeradt omkring 6,300,000 rdr. Man skulle verkligen föreställa sig, att med dessa anslag krig:administravionen skulle komma ett godt stycke utan behof af ytterligare kreditiver, så vida afsigten icke är någon annan än att afhälla sig frin all inblandning i krigsaffärerna och endast fortsätta den diplomatiska notvexlingen, skyddad af enabanda armåeoch flott-rörelser som i år. Men förutsatt att man får veta, det regeriogen anser sig verkligen behöfva medel för nägot mera bäde ändamålsenliga, verkande och skyndsamma rustningar under instundande vinter och vär, så synes väl ingenting ligga närmare för bäde styrelsen och statsutskottet, än att af Rikets Stärder i första rummet äska bemyndigande för riksgäldskontoret, att af redan beviljade medel redan under år 1855 anticipationsvis anordna hvad som under vanliga förhällan den eljest icke behöft utgå förrän under 1856 och 1857. På detta sätt hade man undvikit allt det bekymmer och obehag, som väl vederbörande ändä haft i följd af det begärda förtroendeanslaget, och de härda ord, som regeringen i anledning deraf fått upp bära inom Borgareoch Bondeständen. Jag bemställer säledes, att vid en äterremiss statsutskotltet må taga i betraktande, huruvida icke, genom denna temligen enk!a finansreglering, all förhöjning ä det mindre kreditivet kan blifva öfverflödig, och det enskildt föregifna föremälet att förstärka landets förs stalter sålunda vinnas utan alla vidare lariogar och utan att det allra ringaste mankerades i den diplomatiska etikett, som lärer vara ålagd alla sådana länders kabinetter, som icke ha den 1; Dp at räknas till stormakter, och således väl icke böra än ses vara berättigade alt trycka sina diplomatiska akter förrän efter 50 är, såsom det i vär gamla tryckfrihetslag är stadg dt. Jag yrkar återremiss af betänkandet. : (Forts. följer). RE RE