Aftonbladet – 31 oktober 1854, sida 2

ON SOVA SS AU AV FBR SUv I BIG ISUUJDEe I. den mån det sista kreditivets afgörande kommit närmare hafva vi allt lifligare väntat på underrättelser om något mot utsågningen svarande företag 3 ryska flottans sida. Vår väntan uppfylldes ändtligen i går afton genom följande tillkännagifvande i den officiella tidningen, som kommer alldeles i lagom tid för att vederbörligen inhemtas och begrundas till morgondagen: Tillförlitliga öref från Petersburg af den 17 dennes omförmäla, att underrättelse nägra dagar förut dit ankommit, att de allierade flottorna erhällit befalloing att lemna Östersjön, utom några fregatter och ett mindre antal ängfartyg. Ryska flottans tvenne divisioner, hvilka ligga i Cronstadt, beredde sig att gå till sjös, så snart man erhållit full visshet om de franska och engelska linieskeppens afsegling.s När kreditivfrågan väl blifvit afgjord, torde väl den rysligt tillämnade utseglingen, om den kommer till stånd, aflöpa utan annan följd in en vederbörlig af årstiden anbefalld insågning. J— — Det är tillräckligt bekant, med hvilket raseri bränvinsbrännarne i fiera trakter af riket söka tillgodogöra sig den till 14 dagar inskränkta bränningstid, som med morgondagen ingår, och vi hafva ansett det föga uppdyggligt, att underhålla allmänheten med några beskrifningar om tillredelserna till den ringdans, hvilken nu uppföres kring bränvinspanuorna, helst man bör hoppas, att det ir sista gången som någonting dermed jemförligt skall kunna ega rum. Emellertid har en insändare lemnat oss följande målande skildring öfver rustningarne i en af Östergöttands bördigaste trakter: Hela orten stär nu rustad för det snart begyunande potateskriget och brännerierna uppstå såsom svampar ir jorden. Skatten för de nu tillätna 14 dagarne sär till lika mycket som för 2 mänader vanligen, och den kalkulerade tillverkningen således i samma proportion. I alla verkstäder hamras och bultas både aatt och dag, och hvarje slöjdkunnig person har nu funnit sitt Kalifornien, ty vanlig dagspenning kommer icke i fråga, utan anbuden stegras ungefärligen som vid auktioner. Oaktadt den myckna traktering, som flitigt anlitas, är ändock, besynnerligt nog, total orist på kopparslagare; en murare är en gudasänd varelse, som ej kan fäs för pengar, och en pumpnakare värderas högre än sjelfva finansministern. Företagsamheten, som eljest vanligen slumrar — och det är just icke någon tupplur — har nu blifvit rent af yrvaken; man släpar säsom myror på alla vägar och de ut litna oxarne göra förskottsvis skäl för dransen. Men det vill icke blåsa för väderqvarnarne och icke regna i de toma brunnarne. Man annonserar, att den som vill köra vatten får hemta dranken graÅs, och andra, mera lyckligt lottade, erbjuda sitt vatsen ät dem som vilja gifva drank i utbyte. Det är vackert att skåda entusiasmen då den fattat eå hel aefolkning, till hvilka offer är den ej beredd och aura verkligt rörande är ej den fromma ifver, som fastnaglar hvar och en vid sin post, t. ex. vid potatesqvaraen, eller pumpen, som aldrig får stanna. Det ir lord Nelsons: Fäderneslandet förväntar, att hvar och en gör sin skyldighet. — Men nog tycker man sig stundom höra, att egaren till denna herrlighet, under det han torkar sin svettiga panna, för sig sjelf utbrister : Det vore väl om den förb—de bränvinsSränningen aldrig funnes, ty jag hinner ej en gång att läta slagta en kalf, myeket mindre att göra nägot annatv. Men sådant sker blott i obevakade ögonblick, och dä inga spejande ögon bland omgifningen förräda att man aflyssnat honom hans hemlighet, säser han lugnad: Mina suckar förnimmer endast Han, som dygden belönar.