Aftonbladet – 31 oktober 1854, sida 2

denna trappa såg hon dag för dåg och titoma I för timma Louise nedstiga. på il Det blef :hentes lifs uppgift att.ha sina ögon fästade på trappan och se Louise komma utför den, än långsamt, än hastigt, än tagande flera steg på en gång, ibland istannande; meh aldrig vändande sig om. Hade hon, blott en enda gång vändt sig om, skulle mrs Sparsit måhända dött af sorg och grämelse. . Hon hade ständigt fortfarit att stiga utföre till den dag och under den dag då mr Bounderby utfärdade den ,ofvannämnda veckobjudningen. Mrs Sparsit var vid godt lynne och böjd för meddelsamhet. Törs jag fråga, sir, sade hon, i fall det ej är alltför dristigt af mig att fråga om något, hvari ni visar er förbehållsam, har ni erhållit några upplysningar om stölden? Nej, madame, ännu inte, .och .för. närvarande väntar jag ej heller några. Rom-bygdes inte på en dag, madame., t Mycket sannt, sir, sade mrs Sparsit, skakande på hufvudet: r Och inte heller på åtta dagar, madame. Nej, det är nog sannt,, sade mrs, Sparsit med en anstrykning af melankoli. Y Likaledes kan jag också vänta, begriper ri nog. Kunde Romulus och Remus vänta, kan Josias Bounderby det också, ehuru : de hade det bättre i sin ungdom än jag. De :hade en varginna till amma, jag blott en varginna till mormor. Hon gaf mig inte mjölk, madame, hon gaf mig stryk. Det gjorde: hon. ! Ack s suckade mrs Sparsit och ryste. Nej, madamep, fortfor Boundörby, jag har ej hört något vidare om saken. Den är emelHlertid-1 )goda händer; och unga Tom, som blifvit mycket verksam —något ovanlist h. bonom;:han har inte fått den uppfostran jag fick —värrdervidsBehjelplig. Min förmaning åter jemt så här: Håll er lugna och låt det sc