ning från det förhållande, att stöld för när varande straffas med både böter eller spö och ris, samt uppenbar kyrkoplikt, i stället hvarför nu skulle bestämmas böter och straffarbete; men härvid bör dock ihågkommas ett, på sätt utskottet jemväl i sitt förra betänkande utredt, kyrkoplikten icke är något straff, ut:n endast ämnad till en försoning med kyrkan, i stället hvarför utskottet jemväl för kyrkctuktens upprätthållande föreslagit enskild skrift ach aflösning såsom vilkor för framtida be.åe de af den heliga nattvarden. Vill man leremut göra sig reda för ändamålet med den dubbla bestraffivingeen, så kan man svårligen begripa den nytvs, som derigenom skulle nheten har nemligen vifall tjufven icke ine istadkommas. Erfare, sat, att i de aldrafl:sta nehar tillräcklig egendom, hVarmed det stulna kan ersättas, än mindre til), ång att betala treInbbla böter. Resultatet bly Således, med högst få undantag, att inga bör er komma att iggas, utan att brottslingen i Stället först ge undergå fengelse vid vatten och bröd, (enligt 20 6 af den nya författningen) och derefter hållas till straffarbete. Detta Synes ikväl bra orimligt, och skulle änuu mer är eljest anlita utrymmet i våra fängelser. Osr synes fördenskull det vara ett högst väsent. igt fel i den föreslagna lagstiftningen, att mer än ett straff bestämmes för samma brott, och då detta, äfven enligt utskottets förslag, kan blifva ända till sex månaders straffarbete. för första resan enkel stöld, tyckes detta väl vara tillräckligt afskräckande och kanske mer, in om vattenoch brödstraffet föregår, och straffarbetet deremot inskränkes till två eller tre månader. De förändringar utskottet i öfrigt gjort uti sitt första förslag synas vara ändamålsenligag äfvensom redaktionen blifvit i vissa fall tydligare, så att om ofvanstående tvenne hufvudanmärkningar vinna afseende, svenska brottmålslagstiftningen utan tvifvel skulle, genom intagande af utskottets förslag till författning såväl om stöld som om rån, hafva vunnit en ej obetydlig förbättring.