Aftonbladet – 27 oktober 1854, sida 3

RV OO 10,000 man förstärkning. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. I går fortsattes inför rådhusrät ens femte afdelning ransakningen angående det falska testamentet som blifvit upprättadt till förmän för kofferdikaptenen Ro iofsson. De förut i mälet hörde personer vore nu tillstädes och de häktade från häktet upphemtade. Till denna dag hade kallelse utfärdats å charta sigillate-ombudsmannen E. Lundgren, vaktmästaren A. O. Ljungdal, kommissionären J. Nyberg, hbemslagta ren Hedberg och f. d. e. o. kammarskrifvaren M. Skarström. De trenne förstnämnde iakttogo inställelse, Hedberg var icke med kallelse anträffad, och Skarström kom äfven denna gäng icke tillstädes utan lät inlemna en skrift, deruti han uppgaf att han uti sitt hjelplösa tillstånd icke kunde iakttaga personlig inställelse, bifogande dervid en längre skrift, hvaruti ban bedyrade sin oskuld uti detta förfalskningsmäl under förklarande att han visserligen kunde lemna åtskilliga upplysningar säväl i afseende på Rolofssons som Hällens testamenten, men ville icke förlänga de häktades arrestetid, genom att i målet inblanda flere personer. Åklagaren, borgmästare Mellbin, förklarade efter skriftens uppläsande att nägot afseende å densamma icke kunde fästas. Sedan åklagaren, äfvensom kommissarien Jäderin Förklarat, att ombudsman Lundgren och vaktmästaren Ljungdal endast blifvit inkallade för upplysningars meddelande, blef kommissionären Johan Nyberg före kallad och berättade: Skarström hade frän den 1 Jan. till den 1 April detta är varit inneboende hos Nyberg. Under loppet af hela Mars månad hade Schierman och hemslagtaren Hedberg dagligen infunnit sig hos 3karström oc rådgjort om testamentet. De hade ofta flere gånger talat högt om affären, men merändels hviskat. Nyberg bade af Skarström blifvit uppmanad att deltaga i affäreo, och då Nyberg inseende att allt var stäldt på skrufvar afslagit tillbudet, hade Skarström yttrat till Nyberg, du är dam som icke vill förtjena penningar. Påafordföranden framställd fråga, förklarade Nyberg, att det vore hans fullkomliga öfvertygelse, att säval Schierman som Hedberg och Skarström afvetat att testamentet icke vore rigtigt. De skulle alla tre dela med Rolofssoå. Under de mänga besök som Schierman och Hedberg gjort hos Skarström, hade båda två alltid lemnat Skarström penningar till sitt lifsuppehälle, äfvensom förtäring blifvit hemtad från krogen. MHedberg hade dessutom till Nyberg betalt ett qvartals hushyra för Skarström, allt såsom Nyberg på tillfräsan uppgaf derföre att Skarström skulle gå dem tillhanda med räd. Skarström hade föreslagit Schierman att uppdraga åt kapten Silfverhjelm att bevaka testamentet, emedan kapten Silfverbjelm hade mera anseende. På sf domstolen till Nyberg framställd fråga hvarföre de icke dä i främsta hand vändt sig till kapten Silfverhjelm, svarade Nyberg, äh nej, Skarström är sä allmänt känd att vara hemmastadd i dylika affärer. Nyberg, ytterligare tillfrågad om han genom samtalen kunnat hemta anledning till den förmodan att kapten Silfverhjelm haft kännedom om bedrägeriet, svarade: Nej, jag är så mycket mera öfvertygad om motsatsen, som Schierman flere gånger yttrat fruktan för att Silfverhjelm skulle kunna ana att de: möjligen skulle bli krångel. Nyberg hade den 1 April flyttat från: bostaden, emedan Skarström haft så mycket skoj och krångel med folk som anlitat honom i rättegångsväg. Ombadsmannea Lundgren hade, i egenskap af ku rator uti Rolofssons konkurs, sammankallat kreditorerne efter det han fått kännedom om att vid det inför rådhusrätten hållne förhör med vittnena å testamentet, a!lt tvifvel om testamentets riktighet blifvit uodanröjt, och vid detta sammanträde hade beslut fattats att Lundgren skulle å massans vägnar söka lyfts ochi taka händer sätta enkan Ekmans qvarlåteoskap såväl i lös som fast egendom. För detta äudamåls vin nande bade Lundgren jemte vaktmästaren Ljuogdal och repslagare vannen Kein, hvilka alla tre äre fordringsegare vti Rolofssoos konkurs, tecknat borgen för lyftniogen. Borgen hade blifvit antagen och landshöfdiogeembetet lemnat order till havdräcknings erhållande, och kapten Silfverhjelm hade fått sig uppdraget att lyfia arfsmadlen. Notarien Beckman h Aållen flere gånger tifistyrkt förlikning mellan Fålia och Rolofsson, m n kapten Silfverhjelm hade icke ingått på förslaget förr än vittnesförböret blifvit hältet inför rädhusrättens 6:te afdelning. Vaktmästaren Ljuvgdal hördes derefter, och instämde hufvudsakligen med Lundgrens uppgifter, samt genmälde på af kapten Silfverbjelm framställd fråga att kapten Silfverhjelm yttrat att det förundrade honom att vid testamentets uppgörande Rolofsson icke begagnat något annat vittne än Lindblom, som vore mindre väl känd Fråga uppstod härefter om de uteblifne personernes inksallande å nyo. Kapten Silfverhjelm ansåg öfverflödigt att höra Skarström, emedan han, såsom dömd äran förlustig, icke vore vittnesgild. Åklagaren deremot ansäg Skarström i anledning af hvad genom Nybergs vittnesmål mot honom förekommit böra höras, och i detta yrkande instämde kommissarien Jäderin. Domstolen uppsköt målet till nästa torsdag då Skarström skulle kallas vid ätventyr af hemtning, och hemslagtaren Hedberg, förre landsfiskalen Bråvik, samt förre källarmästaren Sjölander åläggas vid laga äfsentyr att sig inställa. — Inför samma afdelning fortsattes äfven i går ransakningen angående den från konsul Eneqvist föröfvade stöld af en plånbok med inneliggande, förutom 400 rår bko i kontaata penningar, en vexel å 500 mark Hamb. Bko. Semmy Hirsch Levisson fick nu afträda till rättens kanslirum och derstädes i närvaro af t. f. vice ordföranden, häradshöfding Rundqvist, afskrifva den å vexeln på tyska språket anbragte falska transporten. Enligt hvad häradshöfding Rundqvist upplyste, hade Levisson varit mycket besvärad af uppdraget, och flere gärger måst uppmanas att såsom skrifkunnig, skrifva ra kt undav. Emellertid utföll detta stilprof högst illa för Levissoa, ty stilen såväl ä detsamma som ett af kommissarien Thomasson asskaffadt och af Levisson skrifvet bref visade enligt ordförandens ytt!rände ex fullkomlig likhet med den hvilken är synig på vexeln. .Levisson bedyrade äonu sin oskuld, under åberopande af sitt samvetes vitinesbörd, men d d bedyrande med af ombud för