Aftonbladet – 27 oktober 1854, sida 2

medlcrsva Uaclh Ioruonm varit bebodd at en smidesi idkande folkstam, bevisar Madesjö socken, hvilken fordom koloniserats af vester ifrån invandrande myrmalmssmeder. Det är hela denva Smålandsbygd, som ännu af kustbygden och Ölänningarne kallas Dasabygden. Fyndet är Kongl. M:t och kronan till inlösen erbjudet. UTRIKES. Med det i går afton ankomna ångra: tyget Torstenson samt med Stralsundsposten och dagens södra poster ha vi erhållit underrättelser från London af den 20, från Paris och Brissel af den 21, från Hamburg (morgonTtidningar) af den 23 och från Köpenhamn af den 23 dennes. Från Krim kunna dessa blad naturligtvis icke innehålla någonting af väsentlig vigt. En telegrafdepeschi Independance Belge, hvilken omtalar bombardementets öppnanr de den 13, förmäler dessutom att fort Konstantin fått en särskild oberoende kommendant i amiral Kornilew; hvilken underrättelse synes vinna någon betydelse genom den i dag pr telegraf ingångna underrättelsen om Kornilews död. Vi bespara våra läsare de: många i Paris gängse suppositionerna och ryktena om Menschikoffs marscher, om ryska förstärkningarne, om de allierade generalernas planer o. s. v. Så mycket synes visst att de allierade intagit så fördelaktiga positioner, att de icke behöfva frukta för ett anfall från Menschikoff, äfven om denne skulle. erhålla betydlig förstärkning. Från Danmark erhålla vi i dag fullständiga underrättelser om folkethingets upplösning Joch meddela härnedan det högst märkliga kongl. bref, genom hvilket densamma skedde. Vår korrespondent i Köpenhamn skrifver den 21 på aftonen: bJag har i dag blott två ord att säga: min förutsägelse om riksdagens upplösning har gätt i fullbordan, med den inskränkningea, att landsthinget, oakradt det i gär godkände folkethingets adress, tills vidare får förblifva i sin hittillsvarande gestalt. Det kongl. reskript, hvarigenom upplös ingen skett, är affaffadt i uttryck, som hittills varit okända här; de äro långt värre än de uttalanden konungen af Preussen för nägra är sedan gjorde; detta öppna bref. är affattadt, som vore det en varning från en rektor till en hop skolpojkar, och icke en konstitutionell ministårs yttrande till en iolkrepresentation. Hvad som föregår vid hofvet under de sista dagarne är ofattligt; men det har skett ett stort omslag; ni skall snart närmare få höra derom. Hufvudstaden är till trots för de i reskriptet gifna hotelserna om möjligheten af en statskupp mycket lugn, men folket ytterligt förbittradt. I detta ögonblick äro den afgäende riksdagnse !edamöter samlade för att dis sutera planerna för fälttäget under den närmaste. tiden., DANMARE. Då folkethingets möte den 21 var öppnadt med förmannens meddelande om att konungen hade svarat adressdeputationen, att han så snart som möjligt ville sända sitt svar, och förhandlingarne om ett tillägg till arbetsordningen om behandlingssättet för hvilande grundlagsbestämmelser hade börjat med ett föredrag at Tiemroth, trädde ministerens danska ledamöter in i salen, och sedan Monrad ännu fått tillfälle att upplysa att då denna bestämmelse blifvit antagen, skulle thinget vara i ordning att börja förhandlingarne om de föreliggande grundlagsförslagen till och med finanslagen och kommunallagen, öfver hvilka sednare betänkanden inkommit, begärde premterministern ordet, som om han ville tala i den sak, som är under behandling; men han begagnade det i stället att uppläsa ett kongl. öppet bref, dateradt den 20 Okt. så lydande: Wi Frelrik den sjunde, med Guds nåde, Danmarks, Vendes och Götes konung, hertig till Slesvig, Aolstein, Stormarn, Ditmarsken, Lauenburg och Oldenburg, Göre veterligt: Det hopp vi uttalade vid riksdagens 5ppnaanmde är tyvärr sviket. Hela det sätt, hvarpå folkethinget gätt till väga, bär vittre om ett planmässigt motstånd emot vår regering. Utan afseende på den af oss yttrade önskan, att det närvarande riksmötet skulle slutas vid den i grundlagen bestämda tid, har man ännu icke vid thinget behandlat nägot af de af oss framlagda lagförslag, men deremot sys selsatt sig med att emottaga och låta uppläsa adresser och dylikt, som utgär från det fientligaste sinne lag emot vår regering. Man har icke mindre vid de val, som skett vid thinget, än vid det emot god ordving stridande sätt, hvarpä förbandlingarne blifvit förda, förnämligast när vära ministrar tagit till orda, gifvit omisskänliga tecken till samma sinuelag. Man har åsidosatt den aktning, man är skyldig de män, som vi, tillfölje af den rstt vi i grundlagens 19 förbehöållit oss, kallat till våra närmaste rädgifvare, och om hvilka vi uttryckligen förklarat att vi, under noga öfvervägande af hvad som kan gagna landets väl, funnit oss förpligtade att hålla fast vid dem. Man bar slutligen affattat en adress till oss, hvari man icke allenast uttalar sitt misstroende till dessa män, utan äfven tillåter sig att alldeles lemna utan afseende den väg, som vi efter den mest mogna öfverläggning hafva beträdt för att befrämja den enhet, hvari det är vår bestämda vilja att ånvo samla de särskilda ät vär spira anförtrodda länder, och om hvilken vi uttryckligen förklarat att den var alldeles nödvändig, om icke utsigten att komma ur det förvecklade tillständ, hvari vi undertiden befinna oss, sku!le bli uppskjuten till en oöfverskädligt lång tidrymd, till obotlig skada för den utveckling, hvartill den statsordning, som vi hafva för ögonen, skall föra värt folk. Man har förbisett, att den danska riksdagen icke kan hafva rätt att blanda sig i det, som vi finne för godt att ätgöra med afseende på de öfriga delarne ef vär monarki, och bar derjemte tillåtit sig på ett opassande sätt tala om det af oss gjorda valet af ministrar för vära bertigdömen. Af fri maktfullkomlighet hafve vi gifvit Danmarks rikes grundlag af den 5 Juni 1849; men likaså visst, som vi hafva gifvit den för att befordra vårt älskade folks lycka och välstård, likaså visst skola vi icke tila att de frioch rättigheter, som vi derigenom hafva skänkt våra undersäter, hvarken inom eller utom riksdagen missbtukas på ett sätt, som leder till folkets förderf. Då vi derföre under befintliga omständigheter icke kunna se nägon möjlighet till en lyckobringande samverkan emellan våra ministrar och det närvarande folkethinget, men vi å andra sidan hysa den fasta och orubbliga öfrertygelsen, att värt trofasta folk framdeles skall stå oss bi, att det icke skall försvagas i sin tillit till den konung, som har skänkt det större frihet, än någon annan furste åt sitt; folk, och att det I säledes skall blifya oss möjligt, hvilket äuvnu alltid är vårt kopp, att kunna tillvägabringa det af oss började grundlagsverket i lycklig samverkan med vät danska folk, hafva vi, med stöd af grundlagens 4 27, allerhögst beslutst upplösa det nuvarande foikethinget thy förklara vi härmed det nuvarande folkethinget j