nars höjd, de allmännast förekommande dimensionerna på stenkummel i Kalmar lån. En gammal folksägen i orten har länga omtalat att i detta griftrör ,ligger begrafven den största vapensmed, som i alla tider funnits i Fagerhults socken., Svärdsklingorna äro icke försedda med fäste eller bjalte, utan utgöra endast s. k. härdsämnen eller klingor, ämnade att förses med bjalte. Då dessa på detta viss ännu ofullbordade slagsvärd blifvit nedlagda till sädan mängd, som öfver 400 st., i griftröret, år det tydligt att en berömd och utmärkt vapensmed här har sin graf, enär den namnkunnige mannen, öfver hvilken hög uppkastades, nedlades med sina dyrbaraste mobilier i grafven. Stenkumlets storlek häntyder således på en namnkunnig man, samt klingorna på hans yrke och ryktbara konstnärskap, hvaribland vapensmidet i norden räknades såsom det yppersta. Dessa svärd äro troligen öfver 1000 år gamla. I sig sjelf äro svärden ej synnerligen märkvärdiga, men genom den mängd hvari de i griftkumlet päträffats, och ännu mer genom det ofulländade skick, hvari de, såsom slagsvärd, befinnas utan hjalte, är fyndet af den största historiska märkvärdighet, häntydande på ett forntida vida berömdt vapensmideri inom socknen och en lika berömd vapensmed, åt hvilkens minne och hviloplats en stor grifthög af uppkastade stenar blifvit uppförd. Möjligtvis är denne berömde vapensmed just den mångbesjungne, namnkunnige Vaulunder eller Veland, som i Vilkinasagan omtalas, och hvars grafhög man sökt i Skåne, Blekinge och Småländska bygden. Folksägen förlägger hans födelsebygd i Småland, och på flera ställen inom denna bygd visar man hans graf i gamla stenkummel. Att hela vestra eller den så kallade Smälandsbygden af Kalmar läns södra och medlersta del fordom varit bebodd af en smidesidkande folkstam, bevisar Madesjö socken, hvilken fordom koloniserats af vester ifrån invandrande myrmalmssmeder. Det är hela denna Smålandsbygd, som ännu af kustbygden och Ölänningarne kallas Dasabygden. Fyndet är Kongl. M:t och kronan till inlösen erbjudet.