Aftonbladet – 26 oktober 1854, sida 3

när m:rs Gradgrind bultade derpå, rullade Lquise hän öfver kolgrufvorna till Coketown och in i dess rykande gap. Hon entledigade ilbudet oeh åkte till sitt gamla hem. Sedan hon blef gift hade hon sällan varit der. Hennes far var vanligen sysselsatt med att, sikta och sålla på sin parlamentariska sophög i London (utan att man såg honom hitta särdeles många dyrbarheter blandisoporna) och var ännu i full. fart dermed. Hennes mor hade ansett det för en plåga att mottaga besök, då hon hvilade på sin soffa; till umgänge med sina jemnåriga kände Louise sig alldeles oduglig, och mot Sissy hade hon förblifvit kall alltsedan den aftonen, då pajazzons barn hade lyft sina ögon att se på mr Bounderbys tillkommande fru. Hon kände ingen lust att besöka sitt gamla hem och håde zsäöllan besökt det. Och då hon nu närmade sig detta sitt fordna hem, rörde sig ej heller hos henne någon af ett gammalt hems bästa inflytelser. Barndomens drömmar; dess luftiga sagor; dess behagliga, sköna, menskliga, fantastiska utsmyckningar af den yttre verlden, som det ör den unge så godt att tro på, den äldre så godt att minnas, ty den minsta af dem växer i hjertat till en stor asyl för små barn, som med sina, rena händer, der uppdraga en lustgård bland denna verldens stensådda vägar, i hvilken det vore nyttigt för Adams barn att :oftare sola sig, enfaldiga, tillitsfulla och utan all verldslig klokskap — hvad hade hon med dem att göra? Erinringen om huru hon nått det lilla hon visste på de förtrollade vägar der honm och millioner oskyldiga varelser med henne varit ledda af hoppets och fantasiens genier, och huru hon, sedan hon genom fantasiens blida ljus för första gången skådat förnuftet, deri sett en välgörande gudamakt, som böjde sig för makter lika höga som den sjelf, ej ett bistert, grymt-och kallt afgudabeläte med sina offer bundna till händer och fötter, medan det sjelf, en oformlig klump, liflöst stirrade framför sig, utan att kunna röras af någonting annat än så och så många