Aftonbladet – 26 oktober 1854, sida 2

med postångbåten ankom, anmäldes innan Gottlandsposten, innehållande de vid auktionen i Wisby gjorda anbuden utdelades; men, säga vi, denna gång aktgaf K. G.-kr.-kommissariatet icke på dessa underhandsanubud, utan förordnade att ny auktion i Wisby skulle hånas mellan de 3:ne, som vid auktiopen den 30 Aug. vorit lägstbjudande. Huru en sådan auktion skulle utfalla, var klart, och det berättas också, att de 3:ne, beldre än ätt nedsätta för hvarandra, förenade sig, och priset nedgick vid auktionen, för syns skull, med 1 runstycke eller till 11 sk. 10 rst. — Alltså, då K. G.-kr. kommissariatet icke antog det nu under hand gjorda lägsta anbudet (11 sk. 4 rst.), utan i dess ställe det genom auktionen lägst-vordna anbudet (11 sk. 10 rst.), så tyckes derigenom, om G. L. T. icke misstager sig, att på omkring 180,000 portioner, en förlust af omkring 1,875 rdr bko blifvit kronan tillskyndad. Såsom en egenhet må nämnas, att samme person, som slutligen vid tremänningsauktionen stannade för sjumånadersleveransen, äfven lärer till K. G.-kr.kommissariatet under hand, före pröfningen hafva inlemnat ett (icke antaget) anbud å 11 sk. 9 rst. och att han säledes genom sakernas gång fått 1 rst. på portionen eller vid pass 300 rdr bko mera, än han velat bafva — Äfven ä fodret gjordes underhand ett lägre anbud än det som vid atöktionen var det lägsta ; men likaledes utan att vinna afseende. Det blir eget nog att se om och huru generalkrigskommissariatets champion i Svenska Tidningen skall försvara kommissariatets sätt att denna gång bevaka kronans förmån. Säkert är åtminstone, att det verkligen skulle lända till kronans förmån, om kommissariatet tillkännagåfve hvilkendera principen för framtiden kommer att följas. RR — De hufvudstadens invånare, som icke haft något att göra med anordningen af högtidligheterna vid Birger Jarls aftäckning, hafva säkert lika med oss med tillfredsställelse inhemtat den upplysning, som officiella tidningen i går innehöll att, i strid med hvad som uppgifvits af äfven dem som bordt veta det, hvarken H. M.: Konungen eller den kongl. familjen varit dertill inbjudne; ty man har derigenom äntligen fått veta rätta orsaken till deras uteblifvande. Det är visserligen påkostande att se stadens myndigheter hafva gjort sig skyldiga till ett så groft förbiseende af vett och grannlagenhet, om hvilka man redan hyste ett klent begrepp, då man visste att Rikets Ständer icke varit inbjudna; men än mera nedslående skulle det hafva varit, om den kongl. familjen visat den missaktning för ett stort, nationelt minne, att hon afslagit den inbjudning, som man med skäl trott henne hafva erhållit, att genom sin närvaro vid festen bidraga till att afbörda den tacksamhetsskuld, hvaruti icke blott Stockholms stad, utan hela nationen står till Birger Jarl. Det är väl länge sedan den store Jarlen verkade och lefde, men svensken är minnesgod och blickar med stolthet tillbaka på den tid då Sverge egde stora regenter och statsmän. I detta fall är nationen mycket konservativ. Under den föreställning, hvaruti man höll allmänheten, att kongl. familjen blifvit inbjuden till aftäckning af Birgers bildstod, var det förlåtligt om hårda omdömen nog låtit höra sig öfver hennes uteblifvande vid denna fest, särdeles som man hade för ögonen de stora förberedelserna för aftäckningen af Carl XIV Johans bildstod och hyste farhåga atten kon trast åsyftats, som för allmänheten, hvilken icke vill låta det ena stora minnet tränga det andra i skuggan, var ingenting mindre än behaglig. Emellertid bör det vara med sann tillfredsställelse, som man nu fått veta verkliga anledningen till den kongliga familjens fränvaro vid ifrågåvarande fest: Men allmänheten, icke blott de som subskriberat till Birgers bildstod utan alla andra, hvilka hafva någon pietet för hans minne, eger rätt att af dem gom vederbör få veta orsaken hvarföre hvarken den kongl. familjen eller Rikets Ständer varit till aftäckningen deraf inbjudna. Det säges fortfarande att borgerskapet. verks ligen uppdragit åt öfverståthållaren, att inbjuda kongl. familjen, men huru ställa detta tills sammans med den officieMa tidningens ofvan intagna beriktigande? Kan man antaga att grefve Hamilton så illa fullgjort detta uppdrag, att den kongliga familjens uteblifvande deraf blifvit en följd? Då man nästan alltid vid dylika tillfällen besvärar H. M. Konungen med förfrågningar om hans mening, synes det underligt att man icke nu rådfrågat honom, då vi äro öfvertygade att H.: M. förklarat sig gerna vilja gifva ökad glans och betydelse åt festen. Det synes vara en skyldig uppmärksamhet att icke längre hålla allmänheten i okunnighet om huru med det ena och andra sig rätteligen förhåller. ÖSTERSJÖN