Aftonbladet – 23 oktober 1854, sida 3

lan grindstugan och gården gjorde vägen er svängning på omkring en half mil, och medan han red fot för fot på den jemna vägen, som fordom tillhört Nickits, kom mr Bounderby framrusande ur snåret på sidan om vägen med sådan häöftighet, ett hästen blef skrämd. Harthouse, ropade Bounderby, ,har ni hört det? Hvilket?, sade Harthouse, i det han sökte Jugna sin häst och inom sig uppsände just ej åa bästa välgångsönskningar för mr. Bounerby. Ni har då inte hört det?s . Jag har hört er, och det har min häst också; eljest har jag ej hört någonting.s Blossande röd och varm ställde sig Bounderby midt på vägen framför hästens hufvud, för at låta sin bomb springa med så mycket större verkan. Banken är bestulen! Det är väl inte ert allvar! Bestulen i natt, sir. Bestulen på ett utomordentligt sätt. Bestulen med tillbjelp af en falsk nyckel. På hur mycket? I sin ifver att göra så mycket väsen som möjligt af saken, tycktes mr Bounderby ordentligt känna sig förnärmad öfver att nödgas javara: Åh, det är visst ej så särdeles mycket, mn det kunde varit mycket. flura mycket är det då?n EN Hved summan beträffar, efter ni nödvänligt vill ha reda på den, så belöper den sig ej till mer än halftannat hundra pund. Men det är inte summan, utan sjelfva faktum. Det är det faktum, att banken blifvit bestulen, som utgör den vigtiga omständigheten. Det törvånar mig att.ni inte inser det. Min bästa Bounderby,, sade James i det han steg af ochgaf tygeln åt sin jockey,