En verklig vän! Valp, valp! tänkte mr Harthouse, ,hvilken åsna du ändå är! Och jag betraktar ert anbud som ett stort vänskapsprof,, sade Tom, fattande hans hand, som ett stort vänskapsprof, mr Harthouse.n Nå välv, svarade den andre, det torde bli er till större nytta en annan gång. Och om ni vill meddela mig edra bekymmer, när de börja att hagla på er, torde jag kunna visa er på bättre utvägar derur, än ni sjelf kan hitta på.s sTack, sirv, sade Tom, melankoliskt skakande på hufvudet och tuggande rosenknopar. Jag önskar jag känt er förr, mr Hart.ou8e.n Ser ni, Tomv, sade Harthouse till sluts, sjelf nedkastande i dammen en ros eller två som ett bidrag till ön, hvilken ständigt dref emot land, hvar och en har någon sjelfvisk drffjäder till hvad han gör, och jag är alldeles af samma skrot och korn som alla andra. ag är alldeles förtvifladt angelägen, — mattigheten af hans förtviflan nästan tropisk — satt ni blir vänligare mot er syster, hvilket ni borde vara, och att ni blir en mera kärJeksfull och angenäm sorts bror — hvilket ni också borde vara., Jag vill bli det, mr Harthouse. ; Börja genast. Ingenting så bra som att genast sätta sina beslut i verket. Jag skall det. Och min syster Lou skall göra så också. Sedan vi nu ingått den här öfverenskommelsen, Tom, sade Harthouse, klappande honom på axeln igen med en min som lemnade honom fritt att tro -— hvilket han ock jorde den stackars token — att detta vilor var honom pålagdt för att minska hans känsla af förbindelse, vilja vi slita oss från hvarandra till middagen. När Tom visade sig före middagen, var