Aftonbladet – 23 oktober 1854, sida 2

Hvetet, godt och vigtigt, uppgifves allmänt till 10:de kornet. Rågen, som i allmänhet var god och gifvande till skyltal, har dock i spann icke svarat fullt deremot; men uppgifna afkastningen, — 6:te, högst 8:de kornet, — kan anses fullt medelmättig. Årtskörden, från 4 till högst 8 efter utsädet, kan således uppskattas till nära medelmättig. Ärterna äro i allmänhet maskstungna. Kornet, som allmänt var kort på halmen och äkertunnt, uppgifves på landslaget till bögst 4:de å ö:te kornet, och säledes under medelmåttan. Samma förhällande inträffar med Blandsäd, Hafre och Vicker, så att halmtillgången icke svarar mot förväntan. Potates uppgifves hafva lemnat i afkastning från 6:te till och med 10:de kornet och derutöfver. På: några ställen är väl förmäldt, att denna jordfrukt varit af torr-rötan angripen; men i allmänhet beräknas skörden god, och någon allmän klagan, att jordfrukten har benägenhet till förskämning förspörjes icke. Af Rofvor bar afkastningen blifvit i allmänhet god, men af Kålrötter och Kål anses den svagare. Linskörden har utfallit olika. Der den af frost icke skadades, är den någorlunda god. Om Höskörden är yttrande redan afgifvet i förra berättelsen. Med det ymniga förrådet af Råghalm bör, fastän tillgängen på Ärtoch annan Värsädeshalm är mindre ån i vanliga är, foderbrist likväl kunna genom omtänksam hushållning undvikas. Starka frostnätter hafva visserligen skadat betet för längesedan; men ändock hafva kreaturen kunnat taga nägon föda deraf. Utsädet af bäde Råg och Hvete skedde i tjenlig jord, ehuru torka länge hindrade dess uppkomst, särdeles på fastare jordmån. Af sedermera fallet regn bar brodden betydligt förbättrats, sä att äkerfälten bafva i allmänhet ett lofvande utseende. ee oo— Statsutskottet har i dag slutligen handlagt Kongl. Maj:ts proposition om tillökning af lilla kreditivet till 2!, millioner. Med 20 röster mot 15 beslöt utskottet att tillstyrka Rikets Ständers bifall till den kongl. propositionen. Minoriteten ville tillstyrka förhöjning med 1 million i det större och Y, i det mindre kreditivet. a — — Vid lördagens i all sin enkelhet vackra och vördnadsbjudande festlighet var det smärtsamt öfverraskande att se, till hvad grad de båda statsmakterna höllo sig tillbaka från allt deltagande i den så länge uppskjutna hyllningen åt den man, som i många afseenden kan anses såsom det svenska statsskickets grundläggare. H. M. Konungen och den kungliga familjen lära varit i underdånighet inbjudna. Var det måhända för att ej störa festens medborgerliga karakter, som de höga personerna, hvilkas nådiga närvaro Stockholms allmänhet är så van att icke sakna vid offentlig tillfällen, äfven af mindre betydenhet, derifrån uteblefvo, så borde ett sådant skäl åtminstone icke haft någon giltighet för representanterna af den andra statsmakten, om de nemligen varit till festen inbjudne. Sådant lärer emellertid icke varit fallet, och för svenska folkets ombud, som i detta ögonblick äro hufvudstadens gäster, funnos icke en gång några platser i kyrkan utsedda. De tre ofrälse stånden hade tidigt afslutat sina plena, och man såg spridda medlemmar af dessa stånd blandade med folket omkring den store jarlens bildstod; på riddarhuset fortgick deremot en votering midt under gudstjensten i den närbelägna Riddarholmskyrkan. — H. M. Konungen har i dag, åtföljd at prof. Fogelberg, gjort ett längre besök å Slussholmen samt dervid tagit i ögonsigte Carl XIV Johans statue equestrey hvilken, ehuru ännu ej upprest på sin fotställning, varit under några dagar att skåda utan täckelse. Konungen är afbildad i fältmarskalksuniform, med tvåkan