Aftonbladet – 23 oktober 1854, sida 2

BISTRA TIDER ). AF Charles Dickens. Med ett ord, att komma er bror på bättre tankar i detta hänseende, mrs Bounderby, är hvad jag lifligt önskar. Min bättre kännedom om hans ställning, och min ledning och mina råd för att reda honom derutur — ej helt och hållet utan v:rde, hoppas jag, såsom kommande från en vildhjerna i längt större skala — skola ge mig något inflytande öfver honom, och allt hvad jag deraf vinner skall jag säkerligen använda för detta ändamål. Jag har sagt nog och mer än nog. Det ser nästan ut som jag sökte bedyra att jag är någon slags godhjertad personage, då på min heder jag ej har den ringaste afsigt att framställa mig som någon sådan, utan tvertom öppet förklarar, att jag ej är någonting af det slaget alls. Derborta, mellan träden, tillade han, sedan han upplyft ögonen och sett sig omkring, är er bror sjelf, utan tvifvel nyss anländ. Som han tycks komma åt det här hållet, kan det måhända vara så godt att vi gå emot honom och kasta oss i hans väg. Han har på sista tiden varit mycket tyst och sluten. Måhända är hans broderliga samvete träffadt — om det öfverhufvud taget finns någonting sådant som man kallar samvete. Jag för min del hör för mycket talas derom för att tro derpå., Han hjelpte henne att uppstiga, och hon tog hans arm, hvarpå de gingo att möta valpen. Han roade sig under gången med att slå med käppen mot grenarne, eller stannade han för att okynnigt rifva mossan från trä) Se A.B. n:o 209, 202, 303, 206, 208—210, 213, (215, 217, 220, 222, 227, 229, 233, 235, 237, 239, 241 och 242.