Aftonbladet – 23 oktober 1854, sida 2

fransysk ångfregatt och en engelsk ångkorvett. — Vi meddela på derom framställd anhållan Hr Askers anförande i Borgareståndet d. 11: denna månad, vid behandling af statsutskottets utlåtande n:o 308, angående byggnadslån och anslag till ny tomtreglering i Jönköping. Då jag nu gär att framställa nägra erinringar rörande det ämne, som är behandladt i statsutskottets utlätande n:o 308, inser jag mer än vål, att jag blottställer mig för att anses förfäkta ett helt och hållet enskildt intresse, men jag hoppas ändock att denna fråga, i liket med många andra af samma beskaffenhet, äfven får betraktas från synpunkten att ega något stöd uti det allmännas fördel samt, på sådan grund, lyckas tillvinna sig ständets uppmärksamhet. Den 1:sta punkten i nyssnämnde utlätande handlar om ett byggnadslån, som utskottet tillstyrkt till belopp af 66,666 rdr 32 sk., i strid mot innehållet af Kongl. Maj:ts i ämnet aflätna nådiga proposition, deruti lånsumman är föreslagen till 100,000 rår. Om det i allmänhet anses vara af vigt att hafva städer bebyggda med stenhus i stället för städer med trähus, synes det icke vara välbetänkt eller riktigt att pruta på ett för sådant ändamäl afsedt penningeunderstöd, hvilket dock icke är annat än ett län, som skall i stadgad ordning till fullo ätergäldas. Vid pröfningen af en dylik fråga, torde man ock böra taga i betraktande de särskilla förbållanden, som erbjuda sig för bifall eller afslag. Hvad nu förevarande ämne angår, så förekommer såsom ett skäl för beviljande af den i Konzl. Maj:ts proposition föreslagna lånsumma, att så väl före den i Jönköping sednast timade eldsvåda, som isynnerhet efter densamma, priset ä byggnadsmaterialier i allmänhet stegrats till ovanlig höjd, och att svårigheten att åstadkomma stenbusbyggnader derstädes hufvudsakligast beror deraf, att teglet i och omkring Jönköping hålles särdeles dyrt. Det bör dessutom icke lemnas onämndt, att bland de fastighetsegare, hvilkas hus brunnit, de flesta äro obemedlade och säledes icke förmå att, utan verksamt biständ från statens sida, bekosta uppförandet af stenhus. Om säledes uppnåendet af detta mäl är af angelägenhet och nytta, icke blott för staden, utan äfven för det allmänna, enär man bör hoppas att stadens förseende med stenhus skall för framtiden i betydlig män förekomma större eldsolyckor, så vågar jag föreställa mig, att den af Kongl. Maj:t föreslagna somma icke kan anses för hög, eller åtminstone att ståndet skall finna skäligt bevilja lån till nägot högre belopp än utskottet tillstyrkt. Denna fråga står för öfrigt i direkt sammanhang med det väckta förslaget om en ny tomtreglering. Det är allmänt bekant, att Jönköping är kastadt på ett näs eller en landtunga och omgifves af vattendrag på alla sidor, samt att till följd af denna belägenbet tillfälle till en nödig utvidgning af stadens tomter icke finnes annorledes än genom stenfyllningar i sjön Wettern. Också hade, innan branden inträffade, flere enskilde husegare företagit sig att geoom sådana stenfyllningar bereda ökadt utrymme för sina gärdar; men ätskillige andra husegare saknade förmåga att bekosta dylika företag. Härigenom har uppkommit en mängd ojemnheter, så att en del tomter med sina ändpunkter springa betydligt mera ut i sjön än de öfriga; — ett förhällande som, oberäknadt vanprydligheten, medför den stora olägenhet, att man vid inträffande eldsvådor icke kan såsom sig bör agera med sprutor och andra släckningsanstalter, och att staden, enligt hvad erfarenbeten vid sista branden visade, lätteligen blir alldeles kringspunnen af elden. Den nu ifrågasatta tomtregleringen afser derföre bufvudsakligen anläggandet af en rymlig gata utmed Wetterns strand, der vid uppkommande vådeld släckningsarbetet kunde med behöflig fribet bedrifvas, hvarigenom ock större olyckor af detta slag skulle kunna för framtiden förekommas. Det samhälle, hvars talan jag i denna stund förer, har inom loppet af 25 är varit hemsökt af icke mindre än en större och en mindre vattenöfversvämning, två grymt härjande koleraepidemier och två större eldsvädor. Staden, som mängen gäng varit försatt i bekymmer för utvägar att stå emot så svära olyckor, har icke desto mindre tilltagit i industri, handel och folkmängd; men den sista epidemien, i förening med den under innevarande är inträffade brand, följde hvarandra så tätt i spåren, att staden icke medhunnit hemta sig från den ena olyckan innan den andra inträffade. Flera i verket bragta kommunala företag hade redan dessförinnan nödgat samhällets medlemmar att skuldsätta staden till ett icke obetydligt belopp, hvilket allt ökat svärigheterna att åstadkomma en ordentlig tomtreglering, på samma gäng som den aflägsnat syftemålet att se staden till nägon betydligare del bebygd med stenhus. Den föreslagna tomtregleringen inverkar dessutom så till vida på möjligheten att uppföra boningshus af sten, som, äfven om anslag till nämnde reglering varder beviljadt, en del af stadens husegare mäste på egen bekostnad utfylla sina tomter från Wetterns strand till den tillämnade strandgatan; hvarigenom utgifterna för dessa husegare i betydlig män ökas. Om man jemför statsutskottets förevarande utlåtande med utskottets yttrande i anledning af vid denna riksdag väckt fråga om anslag ät staden Örebro för enabanda ändamål, som det nu ifrågavarande, finner man, att utskottet, vid behandlingen af sistnämnde fräga, gillat grundsatsen af anslag till tomtreglering i förening med låneunderstöd, men, i afseende åter å Jönköping, under äberopande af den åsigt, som färanledt meddelande af byggnadslån ät andra brandskadade städer, handlat efter en helt annan grundsats. Under loppet af innevarande riksmöte hafva Rikets Ständer medgifvit Örebro icke allenast ett byggnadslän, till belopp af 250,000 rår, utan äfven särskildt till tomtregleringen 25,000 rår säsom anslag och 25,000 rdr såsom lån, hvarjemte icke obetydliga anslag till en elementarskola och en slöjdskola blifvit Örebro vid denna riksdag beviljade. Dessutom har sistnämnde stad fått tillgodonjuta förmänen att anslaget till slöjdskolan för första äret må, i anseende till den der timade eldsvådan, emot van