Aftonbladet – 21 oktober 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 21 Okt. BIRGER JARL. Hur hålla landets herrar hus Som sätta barn på thronen? Så ropte Jarlen utan krus Och lade vigt i tonen. Men han, som älskade sitt land Och ej var van att tigga, Tog bara spiran i sin hand — Och kronan lät han ligga. Snart såg han det var farligt skämt, Som klemighet förvärrar , Å Att icke hålla tummen jemt På Sveriges höga herrar; De släckte icke då sin törst, Som sparfvarne, på knoppen, Men trängdes gerna allra först Om kronan opp i toppen. Och då han ej fick husfrid alls Åt kronans gyldne fäste, Så vrok han dem med blodig hals Tillbaks i deras näste — Sen växte lydnad sem ett träd, Ett tuktadt, i det inre; Man måste vara hårdhändt med, När det ej går för mindre. Så lade han sitt svärd i ugn Att smidas om till lagens, Som skulle skaffa landet lugn, Så nätternas som dagens; Ty det var tungt att dagligdags Få klagomål med vinden: Går bonden in, så öppnar strax Våld eller list på grinden. Och fredligt blef det rundtomkring, Och det ger band och styrka: Åt qvinnor frid och frid vid ting, På landsväg och vid kyrka; Och hvart en bonde sedan drog, En fröken eller fruga, De tänkte: Jarlen vakar nog För både oss och stuga! Och på en skuta i en göl Vår handel låg begrafven, Men han lät timra den en köl Att åka på kring hafven; Och såg sig björnens landsman om Bland folk på andra stränder, Minsann han mindre skarpsynt kom Och ej med sämre händer! Men allt hvad :stort han främja lät Jag icke tälja lärer; Det stora är en blomma, det, Som haft och har mysterer; Ty kalken, som hon håller mot Guds klara sol, man skådar, Men icke hennes gömda rot Med sina tusen trådar. Men stå i brons, du man af stål, Du står der utan like Och allt för stor att varda mål För ståt i Svearike; Men bonden skall på dig ge akt Och ädlingen från borgen, Och kungar som din hedersvakt Man ställt omkring på torgen! Talis Qualis. PIRCER TARTS MINNESETADND