Aftonbladet – 20 oktober 1854, sida 3

BLANDADE ÄMKNER. General Chlopicki, bekant sedan Napoleon och polska revolutionen på 1830-ta!et, har den 30 September afiidit i Krakau. Han uppfostrades i kadettskolan i Warschau och började sin militäriska bana 1790 under furst Poniatowski. Dä den polska legionen bildades i Frankrike, blef han major och deltog i hela italienska fälttåget, såsom vid Trebia 1799 och vid Peschiera 1800. Derefter kämpade han i Spanien under Lefebvre, erhöll hederslegionens kommendörskors, utmärkte sig vid Saragossas belägring och befordrades till general. Säsom sådan stred han under Lavat och Souchel. År 1812 gick han till Moskwa, sårades vid Smolensk och återkom 1814 frän Frankrike till sin hemort, då polska armeen organiserades i Warschau under Constantin Paulowitsch. Här blef han brigadgeneral, men tog afsked 1815 och lefde som privat man. Upproret 1831 förde honom nästan mot hans vilja till spetsen för armeen och regeringen. Den första uppgiften löste han ärofullt vid Grodno. Men vid den sednare såsom diktator voro bans militära talanger otillräckliga. Efter år 1832 lefde han säsom enskild, sysselsatt med vetenskapliga studier, utan att vidare inlåta sig i politiska förvecklingar. — Majs användt sem gräsfoder. I Malmö Nya Allehanda läses: Vid Skabersjö har man innevarande är med fördel odlat majs på fältet till grönfoder, säsom bruket allmänt är omkring Berlin och i medlersta Preussen. Majskornen sättas i fåror en half aln ifrån hvarandra, vid samma tid som jorden är tjenlig till annat värsäde, och dä plantorna blifvit half aln höga hypas eller fåras de liksom potates.Kan man sedermera med: hacka, emedan växten blir för hög att köra öfver, hypa den ännu en gäng, är det sä mycket bättre. Till grönfodring är den högst utmärkt och ätes med största begärlighet af kreaturen samt är mycket mjölkgifvande, hvilket är en särskilt rekommendation i vår mjölkfattiga tid. Det skäres rägot sönder med hackelseknifven vid fodingen. Kornen mogna mera sällan hos oss i större skala på fältet, hvarföre utsädet fär köpas, men detta ersättes rikligen af det gifvande gröngräset. Vi få äfven erinra om hvad vi förut tillstyrkt, nemligen att odla majs till sockerberedning, hvilket sannolikt äfven skulle vara fördelaktigt hos oss. Strået till majs är, som man i nyare tider erfarit, mest sockerhaltigt af alla hittills bekanta växter näst sockerröret och blir i god jord mycket groft och saftigt. Utomlands börjar denna beredning att blifva en temligen allmän spekulation nu för tiden. — Naiv bekännelse, För icke länge sedan skickade en handtverkare sin lärgosse till en af sina kunder för att inkassera en räkning. Kunden var ej för tillfället stadd vid penningar och sade gossen det, men denne yrkade allt enträgnare på betalning. Slutligen blef den andre förargad och utropade: Nä men det är väl inte så brädtom heller — jag ernar ej rymma. — Men det ernar min husbondex, genmälte gossen, och det är just derföre han sä väl vehöfver penningar. — En svensk Hinchhausen. Såsom förut blifvit omtaladti gjorde engelska ängfregatten Odin i sistl. mänad ett besök i Sundsvall, och bland andraj hugnades den äfven med ett besökf af Pjatiljonen, som för posten mellan Sund :ivall och stersund. Vid sin framkomst till sistnämda ställe trakterade han med följande beskrifning på det engelska ångskeppet, som de goda Östersundsboerna, förlätligt nog, ansågo ej så alldeles öfverensstämmande med verkliga förhällandet. Han påstod nemligen att Odin var så läng, att då man stod i fören kunde man med möda se personerna i aktern; att han hade 50 kanoner, hvars antal dagligen förökades från kanongjuteriet, som fanns ombord, der vapen af alla slag och dimensioner stundligen färdiggjordes ; att kanonerna voro så grofva, att en vanlig karl icke kunde omarma någon af dem, men väl med hull och här inkrypa deri; att utom befäl och arbetarae i mekaniska verkstaden, utgjorde besättningen 200 man, hvar och en egande sin betjent; att vid tillfället af den ä Odin arravgerade bal fregatten befanns till större delen vara klädd med si-. dentäcken, att hvar och en som besökte fregatten tillspordes af chefen speck ju englisch? (hvarpå berättaren för sin del svarat nix, och härpä bjöds han ner i kajutan att dricka ett glas med chefen, som synnerligt vänskapsfullt kallade honom på sven