Aftonbladet – 20 oktober 1854, sida 2

ytterligare några kunnat blifva upptagna på förbifarande skepp. Olyckan har föranledts genom en sammanstötniog med det på resa från S:t Peters till Granville stadda franska jernängfartyget Vestar, under. tät tjocka och vid hög sjö. Stöten var så mycket fruktansvärdare som Arctic, brusade fram med 12 knops fart. Folket jå Arctic hade i början ansett sitt skepp oskadadt och trott att Vesta gått till botten. Ombord på sistnämnde fartyg rådde samma öfvertygelse, och man var allmänt betänkt på att rädda sig på Arctic,, hvartill ock försök gjordes, dervid tvenne bätar kantrade och mänga af dem som försökt komma ombord på Artic drunknade. Kaptenen på Vestar prisas allmänt för sin duglighet och man säges ha honom ensamt att tacka för att hans svärt skadade skepp kunde uppnå S:t Johns på NewFoundland. Då han nemligen märkte, att bogförtimringen ännu höll ihop, lät ban hastigt kasta allt öfverberd för att kunna hålla fören öfver vatten, lät på hvartannat uppstapla madrasser segel och dylikt för att förstärka säkerhetsafdelringen, och sälunda lyckades det honom att efter tvä dagars mödosam segling uppnå hamn. Vesta hade 147 passagerare och 50 mans besättning. Af dessa saknades vid framkomsten 13, hvilka sannolikt omkommit vid försöket att gå ombord på Arctic. Detta fartyg hade fätt en tre gånger så stor läcka, så att dess kapten snart möste öfverge hoppet att kunna hälla detta fartyg flott. Han lät föra flera herrar och fruntimmer i en bät. Denna kantrade och blott ett fruntimmer, som fattat tag i en matros, blef räddadt. En andra bät med herrar och fruntimmer satte lyckligt af ifrån fartyget, men dä de icke hade några matroser med sig, misströstar man om att det lyckats dem uppnå kusten. ÅAngmaschinen användes att pumpa vatten och kunde säledes icke stoppas, hvarigenom de öfriga båtarnes nedfirande blef så mycket svärare. Storbäten, i hvilken 50 personer kunde få plats, fanns ännu på fördäck, men det fanns icke folk nog till hands för att sätta den i sjön. Mähända förmodade man att den skulle hälla sig ofvan vattnet då skeppet sjönk. Beklagligen har man sedermera icke funnit något spår af denna båt. En half timma efter sammanstötningen — så berättar mr Baahlam, styrmannen på Arctic — hade vattnet i fartyget stigit så högt, att elden i ugnarne släcktes. Trots förvirringen, hjelpte passagerarne verksamt till vid pumparne. Mig befallde kaptenen att se tillbåtarne, dä han ej mer egde nägot hopp om skeppets räddning; han sjelf ville dela fartygets öde, och icke ens sin son ville han tilläta mig taga i båten. På hans befallniog satte vi således af. Slutligen sägo vi skeppet i! jemnhöjd med vattenytan, samt rundtomkring en mängd arbetande eller liflösa menniskokroppar. Derefter slöt sig misten allt tätare och hindrade oss att se hvad som vidare hände. — Säväl denne mr Baablam som andra personer förhyrde i S:t Johns fartyg med hvilka de återvände till den trakt der skeppsbrottet timade för att se om någon kunde bhjelpas och räddas. De återvände utan att ha funnit nägot spår af de skeppsbrutna. Britiska härens äldste general, sir Gordon Drummond, afled den 10 dennes, 83 år gammal. Han hade med utmärkelse fäktat i Flandern, Egypten och Amerika. I slaget vid Niagara, der han förde befälet, blef han svårt sårad. TYSKLAND. Från Berlin skrifves den 14 Oktober: Det preussiska svaret på den österrikiska depeschen af den 30 Sept. skall i dessa dagar afgå till Wien. Konung Fredrik Wilhelms födelsedag den 15 Okt. firades med galaspektakel samt illumination, hvarvid ryska ministerhotellet utmärkte sig för särdeles briljant eklärering. Marinstabschefen Hylten-Cavallius har, från en resa till England i preussiska flottans angelägenheter, återkommit till Berlin. ÖSTERRIKE. Fälttygmästaren grefve Wimpffen anlände den 9 till Prag. Det troddes der allmänt, att anledningen till hans ankomst vore ett beslut af österrikiska regeringen att uppställa en särskild arme i Böhmen. SPANIEN. Gaceta meddelar ett dekret som anbefaller att en undersökning skall inledas mot de prester, som med anledning af kolerafarsoten öfvergifvit sina församlingar, samt stadgar att detta deras förhållande skall tagas i betraktande i händelse de skulle söka någon anställning eller befordran, hvarjemte, till straff för deras feghet, deras namn skola i Gaceta offentliggöras. Krigsteatern vid Donaw Enligt de sednaste underrättelserna från Donau skall Omer Pascha nu snart ha fulländat den nya koncentrationen af sina trupper, så att han kan hålla ryssarne ischack i Bessarabien. Enligt berättelser från Galacz af den 6 Oktober har den förre turkiske kommendanten i Bucharest, Sadik Pascha, inryckt i Ibraila med 1000 man kavalleri. Han bildar yttersta venstra flygeln af den mot Bessarabien framskjutna turkiska ermåeen. Efter hvad det förljdes skola dessa trupper och de kolonner, som följa dem, vid Ibraila gå öfver Donau och, gående omkring Galacz, mellan denna stad och Pruth ännu en gång gå öfver Donau samt i denna strategiskt vigtiga vinkel afvakta början af operationerna. Underrättelsen om de till österrike gränsande guvernementernas förklarande i krigstillstånd är daterad Petersburg den 14 dennes, och depeschen om furst Gortschakoffs utnämning till militärdiktator i dessa guvernementer är utgången från Warschau den 15 Oktober. Svarta hafvet. De med Berthollet till Frankrike komna privatkorrespondenserna lemna närmare underrättelser om S:t Arnauds sista ögonblick. Under slaget vid Alma var han enligt alla ögonvittnens utsago öfverallt der faran var störst; han tycktes söka döden och man påstår att han yttrat: finns det då i dag också ingen kula för mig? Sedan han, sjuk som han var, 13 timmar sutit till häst, öfverfölls han af en häftig feber och läkarne gåfvo honom det rådet att begifva sig till Konstantinopel, för att der hvila ut. Men marskalken vägrade bestämdt: till Sebastopol ville han. Han deltog ännu i den mödosamma och farliga marschen till Balaklava. Men då han kom helt nära sistnämnde ort framträdde kolerasymptomerna, och nu kände S:t Arnaud sjelf att det var slut med honom. Efter ett två timmars delirium inträdde fullkomlig kraftlöshet. Läkarne hoppades att kunna föra honom lefvande till Konstantinopel och läto derföre d. 29 föra honom ombord på Berthollet, som genast afgick till Bosphoren. Knappast hade den sjuke blifvit inskeppad innan han åter kom till sans och stundom samtalade med sin måg och sina officerare. Kl 1,5 kände han sig plötsligt trött, vände sig. på bädden