Aftonbladet – 20 oktober 1854, sida 2

transporter. Enligt berättelser från provinserna fortgår de nyinkallade 60,000 rekryternas afmarsch öfverallt med den fransmännen utmärkande krigiska entusiasmen. I Pårigoux läste man bland annat på den i staden inryckande ungdomens fanor inskriften: Perigouxdinerna på marsch till S:t Petersburg,. Marinministern har underrättat mären i Cherbourg, att amiral Parseval nu fått definitiva instruktioner om sin flottas återvändande, och att endast politiska förhållanden af högsta vigt kunna föranleda att någon del af Östersjöeskadern ej kommer att öfvervintra i Cherbourg. I Paris emotser man så säkert att oförtöfvadt erhålla underrättelse om Sebastopols intagande, att statsministern Fould låtit hos hofmålaren Sechau beställa en stor festdekoration för stora operan. ENGLAND. Vid det Times nu uttalar sin öfvertygelse, att riågra vidare operationer i Östersjön ej under innevarande år äro att förvänta, yttrar bladet äfven sitt missnöje öfver den jemförelsevis ringa framgång, som den mäktiga Östersjö-flottan vunnit. Bladet medgifver emellertid, att detta resultat åtminstone till stor del icke är att tillskrifva befälhafvarne, utan dem, hvilka haft utrustningen om händer. Dessa hafva endast tänkt på ett vanligt sjökrig, i hvilket de stora skeppen gifva utslaget. Man hade dock, menar Times, bort på förhand veta, att de ryska skeppen skulle dölja sig bakom sina granitfästningar, och man hade derföre bordt, jemte linieskeppen, medsända små, svårt armerade, grundgående och snabbseglande ångfartyg. Bladet hoppas dock att man nästa år skall göra sig den vunna erfarenheten till godo. Slutligen uppgifves, att redan den 3 Okt. skulle ha börjat bilda sig is vid Sveaborg. Den 13 dennes beslöts af militärmyndigheterna i London, att sända ytterligare 230 man af de i London liggande gardesgrenadiererna och skottska gardesfusiliererna till Orienten. De skulle afgå i måndags eler tisdags. Transportångfartyget Prince afgår i dessa dagar till Orienten med 200,000 f, hvilka skola användas till utbetalning af truppernas sold. Äfven en truppafdelning medtages ombord, jemte åtskilliga dykareapparater och ett voltaiskt batteri, att användas till sprängande af de ryska skepp, som blifvit sänkta vid inloppet till Sebastopol. De sappörer och mi-nare, hvilka Prince medför, äro alla öfvade dykare. Times har från sir R. Peel samt hrr Montefiore och Stephens mottagit af hvardera 200 och af hr Cocke 100 för de sårade. Lord Raglans adjutant, lord Burghersh, grefve Westmorelands äldsta son, hvilken blifvit sänd till England med rapporten om Almaslaget, har blifvit befordrad från major dtill öfverstelöjtnant. Underrättelser från Cap förmäla, att i hela kolonien rådde lugn. Koppargrufvorna i Namaqva-landet visa sig så gifvande, att man lofvar sig att kopparn skall blifva en ständig utförselsartikel från kolonien. Uti en längre artikel anställer Times nåI gra betraktelser öfver de tyska stormakternas ställning och stämning efter Almaslaget. Bladet anmärker dervid den för österrikiska kabinettets diplomatiska akter hittills främmande fasthet och den energi, som uppenbara sig i dess depesch till preussiska kabinettet, afgifven redan den 30 Sept., således så godt som omedelbart efter mottagandet af segerbudskapet från Alma. Vidare erinras om Österrikes truppkoncentreringar och rustningar mot Ryssland, om dess förklaring att söka medverka till de fyra fredsvilkorens antagande, om dess förbund med Turkiet, samt huru slutligen förhållandena mellan de båda kejsarstaterna blifvit bragta på sin spets genom österrikiska kejsarens offentliga lyckönskningar till de allierade öfver utgången af Almaslaget. Efter uppräknandet af alla dessa fakta spörjer Times: Skall nägon efter allt detta vilja påstä, att det ännu stär Österrike fritt att förblifva neutralt? Visst icke; det har i mer än ett hänseende brutit sin neutralitet; och vore Ryssland icke redan intaget af förskräckelse och nästan öfverväldigadt, så. vore kriget längesedan förklaradt. Vi veta icke huru vi skola beskrifva denna splitternya och anomala position, hvilken upphört att vara neutralitet, utan att dock hafva öfvergått till krig; men vi äro öfvertygade, att en stor stat icke länge kan ostraffadt förblifva i en sädan ställning. Det torde böra anmärkas, att då denna artikel skrefs, kände man ännu icke i London Rysslands sistademonstration, att förklara sina gränsprovinser mot Österrike i krigstillstånd och åt Gortschakoff uppdraga krigsdiktatur i desamma. Dessa åtgärder göra naturligtvis ställningen ännu mer kritisk. Man har på rådhuset i Aberdeen uppsatt premierministern grefve Aberdeens porträtt. Grefven var närvarande då det aftäcktes och höll vid tillfället ett politiskt tal, deri han slutligen äfven berörde det närvarande kriget, hvilket han erkände sig hafva af grundsats i det längsta sökt undvika. Efter en antydan om den på Krim vunna segern tillade han: Jag tror dock att freden, ehuru på annan väg sökt, äfven på detta sätt skall under närvarande förhållanden kunna sökas med lika mycken utsigt till framgång som genom skriftliga underhandlingar och diplomatiska rädplägningar. Men har kriget en gäng upphört att vara en nödvändighet, så blir det en förbrytelse. Hvar och en som blott en enda dag förlänger krigets fasor, om det står i hans makt att sluta en rättvis, säker och ärofull fred, han gör sig, enligt min åsigt, skyldig till ett stort brott mot Gud och menniskor. Vida mindre fredsträngtande har deremot en annan minister, lord Granville, uttalat sig vid en festmåltid i Staffordshire. Han nämnde i förbigående hvilka ofantliga rustningar England gjort för krigets kraftfulla bedrifvande, dervid bland annat omförmäldes, attlord Raglan disponerar icke mindre än 120 kanoner af största kaliber, och att en sådan massa ammunition blifvit utförd att, om den förbrukas, man dermed skall totalt uppnöta de nyssnämnda 120 kanonerna. Slutligen låter han förstå, att efter Sebastopols fall; hvilket han anser otvifvelaktigt, skola de allierade armåerna fullfölja sina framgångar ända till dess kejsaren af Rysslandlantager de fredsRA mactmal tat finna för ondt att SE ESSEREET MES MIBSSRIRE e HR